Befriad från demonisk besittning och drogmissbruk

Alica - Coffs Harbour, Australien


Foto på Alica

Hej allesammans,

Det här är mitt vittnesbörd om Guds suveräna makt och frälsning, som jag skulle vilja berätta för er.

Jag växte upp på landsbygden in en till synes lycklig familj. När jag var 13 år gammal flyttade vi till stan och då började det gå utför med mitt liv. Jag skaffade nya vänner, och tillsammans provade vi på allt vi kände för. I början stal vi pappas öl och drack oss fulla i parken, men snart började vi med seanser (att tala med andar genom ett Ouija-bräde) på födelsedagspartyn. Först trodde vi att det var en av oss som skämtade med oss andra, men senare insåg vi att det inte var fallet. Det fanns faktiskt en andlig värld! Vid den här tiden började vi röka marijuana och vara tillsammans med killar som var mycket äldre än vi.

Den här andliga världen lockade mig, så jag undersökte den vidare, och tittade på demoniska filmer om hur människor blev besatta. Jag ville göra seanser själv och visste att det enda jag behövde göra var att bjuda in en ande. Trots att jag visste att detta var farligt gick jag vidare och utförde det. Gradvis från och med denna tidpunkt blev jag en drinkare och rökare, och tillbringade mer tid med att gå på fester och dryckespartyn än att gå i skolan. Kamratgänget som jag hängde med rökte alltid marijuana i skolan. Av naturliga skäl sjönk mina betyg snabbt från A:n till D:n, och snart blev jag lärarnas mardrömselev. Jag blev en utstött i skolan. I tionde klass lärde jag mig inte något ordentligt på grund av mina vilda vanor. Jag bytte skola, men det hjälpte inte. Jag misslyckades i min nya skola också. Mitt familjeliv var chockerande. Mina föräldrar älskade mig så mycket, men jag utnyttjade dem. Hemma grälade min syster och jag med varandra och med våra föräldrar. När min yngre syster var 15 hade hon redan flyttat hemifrån, och jag flyttade när jag var 16.

Jag flyttade in hos min pojkvän. På den tiden insåg jag inte att jag bodde i ett hus fullt av narkomaner, men inom några få månader hade jag provat att ta amfetamin; jag såg min pojkvän injicera, och eftersom jag hade attityden att jag kunde göra vad som helst, så gjorde jag givetvis det också. Jag var vaken i tre dagar. Livet verkade toppen, även om vi med nyktra ögon sett levde i elände. 

Vid 17 års ålder lämnade jag stan för att resa runt i Australien. I tre år fortsatte jag att ta droger, dricka, träffa konstiga män och festa. Mitt liv nådde då botten rejält och det var under den här perioden jag träffade en ny vän som jag reste med under en tid. Vi tog droger och festade tillsammans. Efter en semester kom hon tillbaka och berättade för mig att hon hade låtit döpa sig och blivit kristen. Jag brydde mig inte om det utan fortsatte bara med mitt oanständiga leverne.

I februari 2007 arbetade jag i Melbourne och tillbringade mina helger med att gå ut på klubbar och ta droger. En morgon träffade vi några människor som gav oss gratis droger. Jag ville inte ha dem, men gav efter för frestelsen. Vi stannade uppe hela natten. På morgonen hade jag allvarlig paranoia. Detta hände mig ofta när jag blev hög på ”speed”, men aldrig med sådan intensitet. Jag sade till min vän att jag verkligen var rädd, men att jag inte visste varför. Jag gick in i badrummet. När jag tittade i spegeln kände jag inte igen mig själv. Jag sade till mig själv att jag behövde hjälp, trots att jag inte visste vad som var fel, eller varifrån jag skulle få hjälp.

Jag lämnade huset och försökte fly, och när jag började tänka tillbaka på vad som nyligen hade hänt visste jag att jag var besatt av en demon.

Efter en stund ringde jag min vän som nyligen hade blivit kristen. Jag berättade för henne om de här manifestationerna, fast jag inte visste om hon skulle tro mig eller inte.

Min vän ringde efter hjälp, och kunde tala med en kristen vän som gav henne råd. Hon läste verser ur Bibeln för mig. MATTEUSEVANGELIET 4:23-24 “Och Jesus gick omkring i hela Galiléen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och all slags skröplighet bland folket. Och hans rykte gick ut över hela Syrien, och de förde till honom alla sjuka, som led av olika slags sjukdomar, och som var plågade av smärtor, och alla besatta av onda andar och månadsrasande och lama, och han botade dem.”

Då insåg jag att om det finns en djävul, så måste det finnas en Gud. Jag drog slutsatsen att endast Jesus kunde befria mig från den här onda anden, och jag behövde Hans hjälp.

Nästa dag, en måndag, ville jag åka in till stan och leta efter en kyrka som kunde hjälpa mig. Min vän ville följa med mig för att se till att jag var utom fara, men jag ville inte att hon skulle se mig så här. Så jag åkte själv, eftersom jag trodde att jag skulle kunna tygla anden. Till min förskräckelse kunde jag inte göra det, utan när jag gick på gatan började jag yla och skrika. Jag försökte dölja mitt ansikte, men åskådare såg den här unga flickan skrika högt medan hon skyndade sig längs gatan. Jag hittade en kyrka som var stängd, vilket fick mig att skrika ännu högre. Jag hittade ytterligare en, men den var också stängd. Jag gick till det lilla huset bredvid kyrkan och frågade efter pastorn. Varje gång jag tittade på korset skrek jag högt. Jag satte mig ner bredvid en man och berättade min historia för honom, och försökte läsa Bibeln. Det var svårt att koncentrera sig och anden gav inte upp så lätt.

Jag fortsatte skrika och yla så högt att människor på gatan kunde höra mig. Två kuratorer som gick förbi hörde mig och kom för att försöka hjälpa mig. När de insåg att det inte fanns något de kunde göra, ringde de till sjuksköterskor som ringde en ambulans. Men aldrig i livet att jag skulle åka med till sjukhuset! Man hade också ringt polisen, men jag rörde mig inte ur fläcken. Jag hade greppat tag om ett staket och släppte inte. Jag sade åt dem att ringa min vän och hon kom till platsen. Tillsammans satte vi oss i ambulansen och körde iväg med sirenerna påslagna. Jag visste vad för slags hjälp jag behövde, och att den inte var från dem som jag skulle få den.

Jag togs in på ett mentalsjukhus och låstes in ensam i en cell. Sköterskor och läkare betraktade mig genom fönstret. Det krävdes sex sköterskor för att injicera lugnande medel medan jag skrek i protest. Jag väjdade till dem att inte ge mig några lugnande medel och till slut kollapsade jag av utmattning. I fyra dagar var jag inlåst på sjukhuset. Min vän kom och besökte mig varje dag. Hon sade till mig att det enda sättet att kunna komma ut, var att låtsas som om det inte var något fel på mig. Jag lyckades undertrycka anden ett tag, och läkaren rubricerade tillståndet som att jag led av som en drog-initierad psykos, men jag visste att jag var besatt.

Jag släpptes ut från sjukhuset, och hade ett jobb under ytterligare två månader och hoppades att anden skulle försvinna. Jag gick till en katolsk kyrka för att få anden utdriven, men det enda de gjorde var att hälla olja på mitt huvud och be en bön för mig. Jag visste att jag fortfarande var besatt, och att prästen hade misslyckats. En eftermiddag grälade jag med min vän, vilket gjorde att hon lämnade arbetet tidigt och jag gick hem några timmar senare. Jag kunde känna den här saken i halsen. Jag kastade huvudet bakåt och skrek när jag gick längs landsvägen. Jag kom hem och kastade mig ner på gräset, skrikande av smärta. Jag visste att jag var tvungen att bli av med den här saken, så vi packade strax efter att jag kommit hem och lämnade stan. Vi körde genom hela delstaten, mot Coffs Harbour, och kom fram inom några dagar.

Där träffade jag några kristna som hade hjälpt min vän och de talade med mig om Guds Ord. Jag visste att endast Jesus kunde rädda mig, och jag ville uppriktigt att Han skulle göra det. Jag var beredd att ge upp mitt liv för Honom, om Han befriade mig från den onde anden. Medan de predikade föll mitt huvud bakåt och jag fick ytterligare ett anfall. Efter många bibelord och frågor kunde jag inte stå ut med smärtan längre, utan ville bara bli döpt och få den Helige Andes gåva som Bibeln säger i APOSTLAGÄRNINGARNA 2:38 : “…Omvänd er och låt var och en av er döpa sig i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse och ni skall få den Helige Andes gåva.”

Vi gick till stranden, där jag döptes genom nedsänkning i vattnet. Jag såg mig själv fyllas av ljus när de bad för mig och jag fick den Helige Ande omedelbart, medan jag fortfarande var i vattnet. Jag insåg att jag inte längre av besatt av den onde anden, utan att jag var fylld med Guds fantastiska Ande. Jag befriades omedelbart från bundenheten och smärtan. Allt jag kunde göra var att le och prisa Gud för Hans frälsningsgåva.

Jag tackar Honom fortfarande, och prisar Honom för Hans makt över satan som har gjort mig fri.

Jag hade aldrig några abstinensbesvär från drogerna, och jag är nu en ny skapelse i Kristus. “Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se, allt har blivit nytt.” (2 KORINTIERBREVET 5:17). Eftersom jag har valt att följa Gud, så har Han lärt mig hur jag skall leva ett rent liv. Han förlät fullständigt mitt syndfulla liv, vilket är anledningen till att Jesus dog. “Men Gud bevisar sin kärlek till oss därigenom, att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.” (ROMARBREVET 5:8

Jag har lärt mig att lita på Gud av hela mitt hjärta, och vet att jag är frälst genom tro på Honom.

I Kristi Kärlek,
Alica
 

Post new comment