Sveriges kristna historia

Namnet Sverige härstammar från ordet “Svea rike”. Nationens grundande kan inte exakt dateras, men Sverige blev en statsbildning på 1200-talet.

Det svenska folket är en blandning av olika stammar, några med germanskt ursprung och andra som kan spåras till israeliterna i Bibeln. Det är troligt att delar av Gads stam, mer specifikt av klanen Shuni, slog sig ner i Sverige under de stora folkvandringarna. Spår av Dans stam slog sig också ner i Sverige. Eftersom Dans stam gav namn åt nyligen erövrade områden och städer kan de spåras från mellanöstern genom Europa, förbi Dardanellerna, via floden Donau, till nordeuropeiska städer som Gdansk och slutligen upp till Danmark och Skandinavien. Studera boken The Tribes av Yair Davidy för mer detaljer. Se även vår engelska FAQ-avdelning för ytterligare information om Israels stammars folkvandringar.

Birger Jarl enade de många små kungadömena i Sverige på 1200-talet, och han introducerade allmäna lagar. Genom detta anser många att Sverige grundades. Jarl grundade också en liten by som hette Stockholm, vilken med tiden växte i betydelse om blev landets huvudstad.

Vikingarna (som invånarna i Skandinavien kallades då) hade varit aktiva mellan 800 och 1050 e. Kr., och deras huvudsakliga religiösa tro var på de gamla nordiska avgudarna Oden, Tor och så vidare (asatron). Dessa vikingar härstammade från bland annat de israelitiska stammarna, och grundade bosättningar runt om norra Europa, inklusive Skottland, England, Island och Normandie i Frankrike.

På 800-talet tog en fransk munk som hette Ansgar med sig den romersk-katolska tron till Sverige, men utan större framång. På 900-talet kom katolska missionärer från Tyskland och Storbritannien över till Sverige och den katolska tron spred sig långsamt under de följande århundradena.

Under en period av 300 år regerades Sverige av många kungar och drottningar. Några var infödda, men många kom från andra länder. Ett exempel är den danske kungen Kristian II, som regerade från 1520 till 1521. Han var en skoningslös man som ville införliva Sverige under danskt styre för all framtid. Han samlade de svenska adelsmännen i november 1520 och halshögg 89 av dem i vad som senare kallades “Stockholms blodbad”. Kristian II kom efter detta att kallas “Kristian Tyrann”. Han trodde att han förödmjukat svenskarna en gång för alla, men han insåg inte att det skulle få motsatt effekt. En man var på väg till landskapet Dalarna för att försöka övertyga männen där att strida mot Kristian II och rädda Sverige. Denna man hette Gustav Eriksson Vasa.

Gustav Vasa (Sveriges kung 1523-1560) – Reformationskungen

Gustav Vasa lyckades övertyga männen i Dalarna att marschera mot Kristan II, och den 6 juni 1523 marcherade han in genom Stockholms portar efter att ha besegrat den danske kungen. Han blev då Sveriges kung.

Gustav Vasa var en av Sveriges största kungar. Han byggde upp den svenska armen och flottan och introducerade Reformationen i Sverige; under hans styre blev hela Sverige lutheranskt. En av de mest betydelsefulla männen under den här tiden var Olaus Petri.

Olaus Petri (1493-1552) – Reformatorn

Olaus Petri föddes i Örebro 1493 och var den ledande reformatorn i Sverige. Från 1516 till 1518 studerade han vid universitet i Wittenberg, under samma tid som Luther startade reformationen (1517). 1524 blev han av Gustav Vasa utsedd till stadsskrivare i Stockholm. Genom detta fick han stort inflytande och kunde också predika, och – tillsammans med Laurentius Andrae – översätta Nya testamentet till svenska. Nya testamentet var färdigt 1526, och Gamla testamentet, huvusakligen översatt av Olaus bror, Laurentius Petri, var färdigt 1541. Den här första Bibeln på svenska kallades “Gustav Vasas bibel” efter den styrande kungen. Olaus Petri skrev också juridiska böcker och ”En svensk krönika”, en sammansällning av svensk historia från begynnelsen till sin egen tid. Han var en man som inte fruktade kungen och som öppet kritiserade honom. Detta resulterade i att han och Laurentius Andreae blev dömda till döden, men domen verkställdes aldrig och han avslutade sina dagar som kyrkoherde i Storkyrkan i Stockholm.

Gustav II Adolf (Sveriges kung 1611-1632) – “Lejonet från Norden – protestanternas räddare”

Painting of Gustav II AdolphGustav II Adolf föddes 1594. Han var son till Karl IX och hans fru Kristina av Holstein-Gottorp. Gustav II Adolf blev kung av Sverige 1611 och gifte sig med Maria Eleonora av Brandenburg. Hon födde en dotter som senare skulle bli drottning Kristina av Sverige.

Liksom Gustav Vasa anses Gustav II Adolf vara en av Sveriges största kungar och han etablerade Sverige som en stormakt. Under trettioåriga kriget ledde han personligen sina trupper i Tyskland. Liksom den danske kungen Christian IV innan honom kom han att hjälpa de tyska lutheranerna att avvärja katolsk aggression mot deras hemland.

Målning -Gustav II Adolf Slaget vid Breitenfeld (1631) Gustav II Adolf Slaget vid Breitenfeld (1631) Map of Scandinavia showing Swedish territories in 1645Understödda av Frankrike och av holländarna drev de tillbaka de katolska styrkorna från 1630 till 1634 och tog tillbaka mycket av ockuperade protestantiska landområden. De två mest kända slagen var det segerrika slaget vid Breitenfeld 1931 och slaget vid Lützen 1632, där kungen dödades. Men vid den westfaliska freden 1648 fick Sverige stora landområden. Vid höjden av sin stormaktstid inkluderade Sverige Finland, Estland, Lettland och delar av norra Tyskland.

Början till slutet för den svenska stormaktstiden var utbrottet av det stora nordiska kriget år 1700.  När Karl XI dog 1697 efterträddes han av sin son Karl XII.

Karl XII (Sveriges kung 1697-1718) – Krigskungen

Karl XII blev kung redan vid 15 års ålder. Från den tiden fram till sin död i Norge 1718 var han nästan ständigt ute i krig. Han reste över hela Europa och var till och med i Turkiet, när han flydde från ryssarna efter ett stort nederlag med sin armé i Poltava 1709. Under hans styre förlorade Sverige många av sina landområden i Ryssland och i Baltikum. Den svenska Bibeln genomgick dock en revision under Karls XII:s styre och den publicerades 1703. Den här bibelversionen, som liksom Gustav Vasas bibel baserades på de korrekta hebreiska och grekiska grundtexterna, kallas ”Karl XII:s bibel”.

Väckelserörelsen

Vid början av 1700-talet började många protestera mot den lutherska kyrkan, eftersom den hade blivit så stel. Rörelser som pietismen hade börjat växa. Soldater från krigen mot Ryssland kom hem från fångenskap i Sibirien, där de hade kommit i kontakt med väckelserörelsen via andra krigsfångar från områden som Tyskland. Många människor började träffas hemma för att läsa Bibeln och ta nattvarden. Reaktionen från den etablerade kyrkan var att förbjuda den här sortens möten, och 1726 infördes det så kallade “Konventikelplakatet”, vilket gjorde det olagligt att ta nattvarden på andra platser än i kyrkan.

Det här förbudet lyftes inte förrän 1858, men under denna tid träffades många i hemlighet i hemmen, eller emigrerade till Amerika där de kunde leva ett liv i enlighet med sin tro. Uppskattningsvis flyttade mer än en och en halv miljon människor, eller en tredjedel av befolkningen, till Amerika från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet på grund av fattigdom och av politiska eller religiösa skäl.

Under den här tiden bildades frikyrkor som “Baptistkyrkan” och “Missionskyrkan” och snart fanns väckelser över hela landet. Dessa församlingar predikade ett liv närmare Jesus än den statsbaserade lutheranska kyrkan.

Pingstväckelsen

Vårt fokus från och med nu kommer att vara pingstväckelsen, eftersom denna väckelse var den huvudsakliga källan till inflytande över kristet liv i Sverige under huvuddelen av 1900-talet.

Den svenska pingstväckelsen har sitt ursprung huvudsakligen i den helighetsrörelse som växte fram i Nordamerika under 1860-talet och som mot slutet av 1800-talet nådde Sverige på olika sätt. Det huvudsakliga inflytandet kom genom personlig kontakt med invandrare, men angloamerikansk väckelselitteratur som spreds i Sverige under den här tiden var också väldigt viktig för pingstväckelsens genombrott i Sverige.

Året 1907 kan identifieras som året då pingstväckelsen kom till Sverige. Många ansåg att den här nya rörelsen var ett direkt svar på bön. Sedan sekelskiftet hade människor runt om i Sverige bett för en väckelse bland Guds folk och för att människor skulle omvända sig.

I Sverige kallades pingstväckelsen ofta “den nya rörelsen”. Den började på tre platser vid ungefär samma tid, nämligen i Skövde, Arvika och Stockholm.

T. B. Barratt – de nordiska ländernas pingstpredikant

Den norske pastorn T. B. Barratt skulle spela en avgörande roll för pingstväckelsen i de nordiska länderna, inte minst genom sina predikoresor och sin litterära aktivitet. Som en predikant inom den episkopala metodistkyrkan åkte han till USA 1906 för att samla ihop pengar till ett större byggnadsprojekt i Oslo. Insamlingen blev ett ekonomisk fiasko. Istället upplevde han ett dop i den Helige Ande under sin resa.

Foto av Pethrus och BarrattPethrus och Barratt Bland dem som åkte till den norska huvudstaden under 1907 för att lyssna på T.B. Barratt var den 23-årige baptistpredikanten från Lidköping, Lewi Pethrus. Han hade läst i Dagens Nyheter om Barratts väckelse i Oslo. Han svarade ja på Barrats frågor: "Är du villig att bli vad som helst för Jesus? Är du villig att göra vad som helst för Jesus? Är du villig att gå vart som helst för Jesus?"

Lewi Pethrus – mannen som “tände elden”

Lewi Pethrus föddes 1884 Västra Tunhem i Västergötland. Han döptes vid 15 års ålder i Vargöns baptistförsamling och reste till Norge som predikant år 1900. Han berättar för oss i sina memoarer att han redan 1902, under en sjöresa längs den norska kusten, efter en bönekväll började tala i tungor utan att han insåg vad han hade upplevt. Under sitt besök i Oslo fick han klarhet om sin upplevelse. Han åkte tillbaka till sin församling i Lidköping i Västergötland fylld av den Helige Ande, och stora skaror döptes i den Helige Ande och talade i tungor.

Under hösten 1910 blev Lewi Pethrus pastor för den nyligen grundade sjunde baptistförsamlingen i Stockholm, som höll sina möten i filadelfialokalen på Uppsalagatan 11. År 1913 uteslöts filadelfiaförsamlingen från baptistsamfundet på grund av en principiellt avvikande syn på rätten att delta vid nattvarden

Uteslutningen var signalen för filadelfiaförsamlingens oberoende utveckling i Stockholm, och den blev ett exempel för de många församlingar som hade hållit kontakten med varandra på grund av väckelsen. Helt nya pingstförsamlingar grundades i snabb takt över hela landet. Redan 1923 fanns över 300 "fria" pingstförsamlingar. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm hade 70 medlemmar när Lewi Pethrus började sin tjänst där. Den hade växt till 2300 medlemmar 1923, och hade omkring 6500 medlemmar när Lewi Pehtrus lämnade över församlingsansvaret till yngre män. Vid slutet av 1998 fanns det omkring 490 pingstförsamlingar med mer än 90000 medlemmar runt om i Sverige. Många svenska pingstvänner har dock blivit ljumma och svensk kristenhet är i deperat behov av väckelse för att vara redo för Jesu Kristi återkomst.

Idag

Idag är Sverige ett väldigt sekulariserat land och de kristna församlingarna som fortfarande finns kvar tappar medlemmar. Under flera år har Sverige haft en stor muslimsk invandring, och österländskt religiöst utövande är också vanligt. Landet skördar fortfarande materiella välsignelser från gamla kristna väckelser, men de yngre generationerna är till stora delar okunniga om varifrån dessa välsignelser kommer. Ett bibelord som perfekt beskriver situationen är JEREMIA 6:16 – och utmaningen för kristna är att nå människor som är villiga att lyssna till och lyda Guds Ord.

“Så sade HERREN: ’Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.’ Men de svarade: ’Vi vilja icke vandra på den.’” (JEREMIA 6:16).