Om jag var sjuk och ville bli helad

1. Jag skulle intala mig starkt att Gud är där för att hela. Jesu tjänst visar detta. Han helade människor därför att Han hade medlidande.

2. Jag skulle rannsaka mig i mitt hjärta för att vara säker på att jag inte lever i medveten olydnad. Omvändelse är alltid den kortaste vägen till Gud. Den enda plats där man kan finna förlåtelse är hos Gud och jag måste acceptera det bara genom tro. Titta aldrig på din synd utan att titta på korset.

3. Jag skulle försöka hitta meningen med och orsaken till min sjukdom. Gud använder ofta sådana situationer för att säga oss något. Något i mitt liv kan möjligtvis vara ur balans. Kanske stänger jag mig för andra människor. Jag kan ha känslomässiga problem att övervinna. Jag kan använda sjukdomen som en ursäkt för att gå min egen väg. Kanske har jag inte lärt mig att leva varje dag fullt ut. Kanske äter jag för mycket.

Vem vet vad Gud skulle säga till oss om vi bara blev tillräckligt stilla för att lyssna?

4. Jag skulle fråga efter förbön om att bli helad. Det är inte nödvändigt att resa hundratals mil för att få det. Jag kan fråga efter det i min egen församling eftersom Gud har satt tjänare där för att be om helande. Det finns en särskild kraft i gemensam bön.

5. Jag skulle tro på helande från Gud, om inte Herren visar mig ett skäl för att inte bli helad. Jag skulle anta en positiv attityd, om inte Herren visade mig att det var tid för mig att dö eller att jag blir tuktad. Jag skulle skriva god hälsa på mitt sinne. Jag skulle inte göra ett offentligt förkunnande om mitt helande medan jag fortfarande var sjuk, men jag skulle tacka Herren efter bönen för att Han helar mig. Om någon skulle säga – ja, men du är fortfarande sjuk – då skulle jag säga till dem att jag fått bön för sjukdomen och att Bibeln då säger att jag är på väg att bli helad.

6. Jag skulle älska att bli helad, utan att bry mig om hur Herren gör det. Ett ögonblickligt under skulle vara det bästa, men jag skulle också vara glad för ett gradvist helande.

7. Jag skulle hålla fast vid min attityd till att bli helad. Jag skulle inte framställa min sjukdom som en tragedi. Jag skulle inte uppehålla mig med sjukdomen, inte tänka på den, inte tala om den eller göra så att andra lade märke till den. Jag skulle tänka på helande, god hälsa och styrka. Jag skulle inte hela tiden säga: ”Varför jag?”. Detta är den värsta frågan av alla – en fruktansvärd fiende till det andliga livet. Tro lever utan diskuterande. Tro ifrågasätter aldrig Guds kärlek.

8. Jag skulle leva i förtröstan. Jag skulle inte vänta tills jag är fullständigt helad med att tjäna Gud. Jag skulle lovprisa, ge, be, hjälpa, betjäna, prisa Gud och besöka andra med den styrka jag har. Istället för att fundera över varför jag förlorat något skulle jag vara full av tankar om vad jag fortfarande har kvar.
Det finns fortfarande liv i mig. Det finns fortfarande människor att älska och annat att glädjas åt. Gud är god och jag vill att min attityd skall visa detta!

Översatt från den tyska artikeln: “Wenn ich krank wäre und geheilt werden wollte”

Källa: ‘Pentecostal Evangel’