Dikter och citat

"Den vite mannens börda" och andra dikter och citat.

Union Jack Scotland flag St.George flag Scotland flag Union Jack

‘Den vite mannens börda’ av Rudyard Kipling

 Rudyard KiplingRudyard Kipling Axla den Vite Mannens börda -
Skicka ut de bästa du föder upp –
Gå bind dina söner i landsflykt
För att tjäna dina fångars behov;
Att vänta i tung rustning,
På folk oroligt och vilt –
Dina nyfångade, nedstämda folk,
Halvt djävul och halvt barn.

Axla den Vite Mannens börda -
Att tålmodig förbli,
Att beslöja hotet av terror
Och hålla stolthetens sken i schack;
Genom öppet tal och enkelt,
Etthundra gånger förklarat.
Att söka en annans förtjänst,
Och arbeta för en annans vinning.

Axla den Vite Mannens börda -
De omänskliga krigen i fredstid –
Fyll full svältens mun
Och bed sjukdomen upphöra;
Och när ditt mål är närmast
Slutet för andra sökt,
Se Slöhet och hednisk
Dårskap Göra allt ditt hopp om intet.

Axla den Vite Mannens börda -
Ingen billig kungars lögn.
Men knog av träl och sopare -
Den vanliga historian.
De hamnar ni ej skall gå in i,
De vägar ni ej skall gå på,
Gå bygg dem med dina levande,
Och märk ut dem med dina döda.

Axla den Vite Mannens börda -
Och skörda hans gamla belöning:
Förebråelse från dem ni förbättrar,
Hatet från dem ni vaktar –
Ropet från mängderna ni blidkar
(Åh, sakta!) emot ljuset: -
"Varför tog ni oss ur fångenskapen,
"Vår älskade egyptiska natt!"

Axla den Vite Mannens börda -
Ni vågar ej nedlåta er till mindre –
Eller kalla för högt på Frihet
Att bekläda er trötthet;
Genom allt vad ni skriker eller viskar,
Genom allt ni lämnar eller gör,
De tysta, nedstämda folken
Skall väga dina Gudar och dig själv.

Axla den Vite Mannens börda -
Har slutat med barnsliga dagar –
Den lätt erbjudna lagerkransen,
Det lätta, generösa berömmet.
Kommer nu, och söker din manlighet
Under alla otacksamma år,
Kall, spetsad med dyrköpt vishet,
Domen från dina jämlikar!

‘Slutpsalm’ av Rudyard Kipling

Brittiske general Allenby befriar Jerusalem (1917) Brittiske general Allenby befriar Jerusalem (1917) Våra fäders Gud, känd sedan gammal tid -
Herre över vår långtgående stridslinje
Under vars fruktansvärda hand vi håller
Herravälde över palm och pinje –
Herre Gud Sebaot, bliv kvar hos oss,
Så att vi inte glömmer – så att vi inte glömmer!

Tumultet och skriken dör;
Kaptenerna och kungarna går hädan:
Ännu står Ditt gamla offer,
Ett ödmjukt och förkrossat hjärta.
Herre Gud Sebaot, bliv kvar hos oss,
Så att vi inte glömmer – så att vi inte glömmer!

Kallad långt borta skingras vår flotta;
På dyner och uddar sänker sig elden:
Se, all vår pompa från gårdagen
Är ett med Nineve och Tyrus!
Nationernas Domare, skona oss ännu,
Så att vi inte glömmer – så att vi inte glömmer!

Om, druckna av makt i sikte, vi förlorar
Vilda tungor som inte hyser respekt för Dig –
Sådant skryt som brukas av Hedningarna
Eller lägre släkten utan lagen –

Herre Gud Sebaot, bliv kvar hos oss,
Så att vi inte glömmer – så att vi inte glömmer!

För hedniskt hjärta som sätter sin tro
Till rykande eldrör och järnskärva –
Allt tappert stoft som bygger på stoft,
Och vaktande, inte kallar på Dig att vakta –
För hemskt skryt och dåraktiga ord,
Din barmhärtighet över Ditt folk, Herre!

‘England, mitt England’ av W.E. Henley

VAD har jag gjort för dig,
England, mitt England?
Vad finns det som jag inte skulle göra,
England, mitt eget?
Med dina strålande ögon stränga,
När Herren vandrade nära,
Viskande fruktansvärda saker och kära
Som Sången dina horn blåst,
England—
Runt världen dina horn blåst!

Var skall den vakande solen,
England, mitt England,
Mäta sig med mästerverken du gjort,
England, mitt eget?
När skall han glädjas igen
Sådant släkte av mäktiga män
Som stiger fram, en till tio,
Till Sången dina horn blåst,
England—
I framtiden på dina horn blåst?

För evigt uthärdar tron,
England, mitt England:—
'Tag och krossa oss: vi är dina,
England, mitt egna!
Livet är gott, och glädjen springer högt
Mellan engelsk jord och himmel:
Död är död; men vi skall dö
Till Sången dina horn blåst,
England—
Till stjärnorna dina horn blåst!'

De kallar dig stolt och hård,
England, mitt England:
Dig med världar att vakta och skydda,
England, mitt eget!
Dig vars pansrade näve håller nycklarna
Till sådana överflödande öden,
Du kunde uppleva och varken bäva för eller ta med ro
var Sången på dina horn blåst,
England,
Vid Avgrunden på dina horn blåst!

Skeppens Moder vars mäktighet,
England, mitt England,
Är det hårda gamla Havets välbehag,
England, mitt eget,
Utvald dotter av Herren,
Första Brud av det forntida Svärdet,
Där finns är hotet av Ordet
I Sången dina horn blåst,
England—
Ur himmelen på dina horn blåst!

'Detta välsignade stycke land'

Denna kungliga kungars tron, denna spirande ö,
Denna jord av majestät, detta Mars säte,
Detta andra Eden, halv-paradis,
Denna borg byggd av Naturen till sig själv
Mot infektion och krigets hand,
Detta glada människosläkte, denna lilla värld,
Denna ädelsten satt i silverhavet,
Som tjänar det i murens tjänst
Eller som en vallgrav försvarande ett hus,
Mot avundsjukan från mindre lyckliga länder, -
Detta välsignade stycke land, denna jord, detta rike, detta England.

William Shakespeare (1564 - 1616), "Kung Richard II", Akt 2 scen 1

'Den engelskspråkiga världens stöttepelare'

"Kanada är stöttepelaren i den engelskspråkiga världen. Kanada, med den vänliga, tillgivna, intima relationen med Förenta Staterna å ena sidan och med hennes orubbliga trohet mot det Brittiska Samväldet och Moderlandet å andra sidan, är den länk som fogar samman dessa stora grenar av den mänskliga familjen, en länk som, omspännande oceaner, för kontinenterna in i deras sanna relation och kommer i framtida generationer att förhindra all eventuell uppkomst av splittring mellan de stolta och glada nationerna i Europa och de stora länderna som uppkommit i den Nya Världen."

Sir Winston Churchill, under ett tal som gavs vid en lunch till ära av Mackenzie King, Kanadas premiärminister, Mansion House, London, 4 september 1941.

Union Jack USA flag St.George flag USA flag Union Jack