Den perfekta befrielseplanen

Det finns ingen plan som är större än vår frälsningsplan. Gud visste att de människor Han skapade skulle synda och därför gjorde han det möjligt för dem att bli räddade genom sin sons offer. Befriaren kom "när tiden var fullbordad". Han var en okänd man från Nasaret, men Han fullbordade profeten Jesajas 550-åriga profetia.

Dr. Joseph Parker sa det på sitt sätt: "Ingen man i historien, utom en, kan uppfylla detta kapitel (JESAJA 53) i alla dess verser, rader och ord. Tillfälligtvis kan det ha funnits en man som uppfyllde ett ord, en aspekt eller en punkt. Men har det funnits en man som skulle kunna säga om hela kapitlet: 'Detta handlar om mig'? Hursomhelst finns det en man i historien som detta stämmer på. Han ensam är den totala uppfyllelsen av denna underbara profetia". Den Helige Ande ledde den etiopiske hövitsmannen till detta gammaltestamentliga kapitel, som en grund till tro. Och Filippus "öppnade sin mun, och började på samma ställe i skriften och predikade om Jesus för honom" (APOSTLAGÄRNINGARNA 8:35). Han är den ende mannen som uppfyller allting. Sätt in Jesu namn i JESAJA 53, och kapitlet läses i presens. Hans namn utplånar varje tvivel. Bilden är helt tydlig.

Ett representativt offer

"Vem har trott vår berättelse?" frågade profeten. "Ingenting är omöjligt för den som tror". Detta är himlens lag. Uppfyllde Jesus profetiorna, eller gjorde Han det inte? Det måste du avgöra. Varför finns det så mycket otro? Är det på grund av berättelsens utformning? "Han skall växa upp framför honom som en vek planta, som en rot ur en torr mark". Han kom som ett barn och växte upp till en tonåring. Vad förväntade sig judarna? 

I Israel gavs inte mycket uppmärksamhet åt syndens problem. Endast några få, som Simeon och Hanna, väntade på någon som skulle rädda människorna från deras synder. De judiska ledarna koncentrerade sig på politiska problem. Man uppmärksammade romerskt förtryck framför satan. Man ville ha en triumferande härskare, inte en lidande frälsare. Ödmjukhet stod inte i samklang med fariséernas och saducéernas sinnesstämning. För dem var tanken på en Super-David viktigast. De ville ha ett lejon och inte ett lamm.

Marken var "torr". Israel led av andlig ofruktsamhet. All evangelisation var undertryckt. Saducéisk liberalism och herodisk materialism var vitt spridda. Religionen var torr, vek och utan hopp. Det var en tid av andlig svaghet.

Rapporten fortsätter: "Han har ingen form eller skönhet; och när vi ska se honom, kan vi inte uppskatta honom för hans skönhet." De hade fått nyheten, men de sade: "Kan det komma något gott från Nasaret?" (JOHANNESEVANGELIET 1:46).

En kritiker klagade (JOHANNESEVANGELIET 8:57) "Du är ännu inte femtio år gammal..." I verkligheten var han närmare trettio men han såg äldre ut. Varför? Berodde det på den börda han bar för dig och mig? Syntes det i hans ansikte?

"Föraktad var han av människor; en smärtornas man förtrogen med krankhet." Pilatus gav dem ett val. De sa, "Inte denne man, men Barrabas." (JOHANNESEVANGELIET 18:40) De valde ett avskum framför Människosonen.

"För bort honom!" skrek de, "Vi vill inte att denne man ska härska över oss!" De hade ingen användning av honom. De vände sig bort från Hans mirakler, Hans bud och Hans kärlek till dem. Så blev han "en smärtornas man, förtrogen med krankhet".

Han var inte en orolig man. Gud smorde honom med "glädjens olja" (HEBRÉERBREVET 1:9). Hursom helst kände han till djupet av mänskligt lidande. Han bemötte skadade människor och mötte dem längst ner på skalan. De led av hunger, överansträngning, ensamhet, frestelser, förbannelser, svek, anklagelser och död. Han kände till människosläktets sorger och bekymmer i mycket högre grad än vad den höga sociteten i Jerusalem hade kunnat göra. Den tyngsta av hans sorger var kanske när "vi skylde våra ansikten för honom, han var föraktad och vi såg honom inte".

Hursomhelst gjorde Han allt detta för oss. "Sannerligen har han burit vår ångest och våra sorger." Han identifierade sig med mig. Han kände till mitt kött. Han åt med "syndare". Han kände till de dagliga mödorna hos de arbetande människorna. Sjung och tro det: "Jesus vet allt om vår dagliga kamp..."

Gud vare tack, "...vi har inte en sådan överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, liksom vi, dock utan synd" (HEBRÉERBREVET 4:15). Jesus gömmer sig inte bakom prästerskapet. Han följer dig på din väg.

"Men han var sårad för våra överträdelsers skull, han blev slagen för vår missgärning". Han var ett försoningsoffer, inte ett offer för omständigheterna.

Den som inte vet något om frälsning skulle kunna fråga: "Vem dödade Jesus?" Pilatus var inblandad. Han försökte att använda sig av varje politisk möjlighet att hålla sig utanför det hela. Han var emellertid beroende av Caesar och "överlämnade honom till att korsfästas" (MATTEUSEVANGELIET 27:26).

Även soldater var inblandade i det hela, men Jesus bad för dem: "...Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör..." (LUKAS EVANGELIET 23:34). Judarna tog också del i det. Desperat önskade de att detta stora vansinniga dåd skulle bli utfört. De krävde döden för "livets prins". Satan var också inblandad, för Herren sade till ormen "...du skall skada hans häl" (1 MOSEBOKEN 3:15).

Emellertid sade Jesaja att Gud dödade honom. Han var "...tuktad av Gud...ändå behagade det Herren att slå honom...HERREN hade lagt allas vår synd på honom". Korsfästelsen var uppfyllandet av Guds önskan och avsikt. Gud "gav" Sin Son. (JOHANNESEVANGELIET 3:16). Det var en förutbestämd plan.

"...HERREN hade lagt allas vår synd på honom". Lägg märke till orden "allas vår". De är ord av triumf. De öppnar varje fängelsedörr. De markerar en väg ut ur slaveriets hus och leder in till Guds kungadöme.

Ett frivilligt offer

"Han var slagen och hånad ändå öppnade han inte sin mun..."

Hans tystnad var anmärkningsvärd. Den förbryllade Hans fiender. När Han blev anklagad inför regenten, "...svarade han intet" (MATTEUS EVANGELIET 27:12). "...lik ett lamm som föres bort att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klippa det - ja, han öppnade icke sin mun." Han varken visade eller tillät något motstånd. Hans offer skulle ha varit orätt och ovärdigt om det hade varit annorlunda.

Han sa ingenting till rådet, förrän översteprästen utmanade honom med den allvarligaste ed, "Jag besvär dig vid den levande Gud..." Han sa ingenting till Pilatus förrän hans ihållande tystnad skulle ha kunnat tolkas som en förnekelse av hans kungadöme. Han sa ingenting till Herodes. Herodes hade ingen rätt att ställa frågor. Han ville bara ha underhållning. Av den anledningen fick han inga svar.

Jesus accepterade "kalken" (MATTEUSEVANGELIET 26:39,42 ). Han sa, "Jag giver mitt liv... Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja." (JOHANNESEVANGELIET 10:17,18 ). När Han spikades upp på korset gjorde Han inget motstånd. När han kämpade med döden, förlät Han sina fiender (se LUKASEVANGELIET 23:34). Dessa omständigheter hade redan varit förutbestämda i detalj sedan århundraden.

Vem skulle förklara det för Hans generation? "Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land." Vilken familj skulle Han lämna efter sig? Vem skulle vara Hans arvtagare? Det var en tragedi som varje man i Israel fruktade. Psalmisten tänkte på barn när Han sa, "Säll är den man som har sitt koger fullt av sådana." (PSALTAREN 127:5), men Kristus var menad till att inte ha några och Han hade därför ett dåligt rykte bland människorna.

"Rycktes bort". Hans liv avslutades tvärt. Det fick ett våldsamt och tidigt slut. Ordet "rycktes bort" beskriver det exakt. Varje detalj finns beskriven däri.

"Han blev räknad bland överträdare" Han var känd som en människornas och syndarnas vän. Han dog mellan två förbrytare (JOHANNES EVANGELIET 19:18) och slutligen delade han hela mänsklighetens öde och blev begraven. "bland de ogudaktiga fick han sin grav - bland de rika kom han först när han var död." Hur kunde en fattig man bli begraven på sådant sätt och orsaka ett sådant rabalder? I normala fall skulle de korsfästas kroppar ha kastats i det brinnande Gehenna - stadens soptipp. Josef från Arimatea räddade emellertid kroppen och Jesus blev begraven. Denna kropp skulle bli begraven och inte bortkastad, för att Skriften skulle uppfyllas. 

Ett segerrikt offer

Det var en officiell avrättning, bevittnad av vanliga människor och dramatiskt följd av tre timmars mörker och en kraftig jordbävning. Det var en stund i historien som stod över alla andra stunder.

Men berättelsen slutade inte med död och begravning. Kristi död var varken en olycka eller ett misslyckande. Det fanns en mening med den.

"Om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgång". Trots att Han inte hade några naturliga efterkommande, förökades Hans andliga säd, så som Han sade att den skulle. Hans död frambragte "mycken frukt" (JOHANNESEVANGELIET 12:24).

Det började med en "liten hjord" (LUKASEVANGELIET 12:32), ut ur vilken "en stor skara, som ingen kunde räkna" (UPPENBARELSEBOKEN 7:9) skall uppstå. Paulus beskriver Hans avkomma i GALATERBREVET 3:26, "Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus."

Den som blev korsfäst skall framgångsrikt "...föra många sina barn till härlighet" (HEBRÉERBREVET 2:10). Det var därför Han blev "bortryckt". Han uppstod från de döda för att "förlänga sina dagar". Jesus uppfyllde lagen helt och hållet. Döden kunde inte hålla kvar Honom - "eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden" (APOSTLAGÄRNINGARNA 2:24). Han flydde inte. Han blev frisläppt. Straffet var helt och hållet gottgjort. Nu "har döden ingen mer makt" över oss, liksom den inte hade någon makt över Honom. Vi tar del av segern eftersom han uppstod på grund av oss. Vi dog med honom och uppstod med honom. Korset skulle vara ett tragiskt misslyckande utan den tomma graven.

Vad Guds glädje växte genom Hans händers verk! Jesus är den mest framgångsrika personen i historien. Hans kungarike gör så att varje annat rike framstår som underlägset.

"Genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga, han, den rättfärdige, min tjänare, i det han bär deras missgärningar." Att känna honom innebär att ha evigt liv. Detta är inte fakta eller kunskap om Honom. Det är en erfarenhet. Han dog för alla, men bara de som accepterar Honom kan bli rättfärdiggjorda. "Och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt..." (APOSTLAGÄRNINGARNA 13:39).

"Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte" Denna bild av den återvändande erövraren står i överensstämmelse med den romerska traditionen. Han är den triumferande hjälten. Han delar äran med Sina soldater.

Judas talar om en stor grupp, när han säger, "...Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga" (JUDASBREVET 14), och varje knä skall böjas.

När Jesus sade, "Det är fullbordat" var priset för vår frälsning helt och fullt betalt. Planen för vår frälsning var uppfylld. En dag ska Frälsaren se tillbaka på allt Sitt lidande, och Han ska se tillbaka på alla de själar som räddades genom Hans lidande. Då kommer Han att säga att Han är "nöjd". Kompensationen för Hans "lidande" skall då vara verklig. I den stunden vill jag vara där och glädjas over Hans seger. Jag vill prisa Lammet som blev slaktat för min frälsning.

av C. M. Ward
Ur "Pentecostal Evangel"
Översatt från tyska "Der vollkommene Plan der Erlösung"