Brittiska Israel

 

British 'Coat of Arms'

Bibeln består, i stora drag, av ungefär en tredjedel historiska dokument, en tredjedel är riktlinjer för oss kristna och en tredjedel av dess innehåll är profetia. Vi läser i 2 TIMOTEUSBREVET 3:16,17::

"Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, till upprättelse, till fostran in rättfärdighet, för att en Guds människa skall bli fullt färdig, väl rustad till allt gott verk."

Gud försäkrar oss i JESAJA 46:9,10 att ALLT vad Han vill, det gör Han.

Det finns en förbindelse mellan Gamla Testamentets Israel och Storbritannien idag. Ursprunget till denna relation härleds till ABRAHAM och hans stamträd:is genealogical tree:

Abraham

1 MOSEBOKEN 12:1-2: Guds löfte att Han skulle göra Abram (Abraham) till ett stort folk.
1 MOSEBOKEN 17:1-2(?1-5): Abram (på hebreiska: 'en hög fader') fick ett nytt namn av Gud: Abraham (på hebreiska: 'en fader till många folk').

I vers 7 i samma kapitel, bekräftar Gud att detta skulle bli ett evigt förbund mellan Honom och Abraham.

Isak

Abraham gav förstfödslorätten till Isak fastän han inte var den förstfödde sonen (1 MOSEBOKEN 25:5; 1 MOSEBOKEN 17:18). Den verkligt förstfödde var Ismael, född av Abrahams tjänstekvinna Hagar. Ismael skulle senare komma att bo öster om Isak, och skulle bli arabernas fader (1 MOSEBOKEN 16:12).

Esau och Jakob

Dessa var Isaks och hans fru Rebeckas två barn. Esau var den förstfödde, men Jakob (på hebreiska: 'ersättare') förskaffade sig slugt sin faders välsignelse (1 MOSEBOKEN 27:26-29).

Vad betydde denna förstfödslorätt?

Förstfödslorätten och spiran

Den förstföddes förstfödslorätt inkluderar de materialla tillgångar som fadern äger; vilket i detta fall också inkluderade de löften som Gud hade reserverat för Abraham och hans ättlingar.

Föstfödslorätten är en medfödd rätt som erhålls genom födelsen. Detta privilegium kommer endast genom nedärvning och beror inte på några andra villkor eller egenskaper.

Det är också viktigt att förklara ett annat ord: 'spira'. Spiran symboliserar konungadömet och dess makt. Innehavande av spiran betyder konungaättens fortbestånd. Denna konungaätt leder slutligen till Jesus Kristus – konungarnas Konung. Både förstfödslorätten  och spiran  övergick till Isak och senare till Jakob.

Flowchart of the Twelve Sons of IsraelThe Twelve Sons of Israel Jakob:

Två händelser i Jakobs liv var speciellt viktiga:

Den första händelsen: Jakob drömde om en stege som nådde till himlen. Han smorde stenen som han använt som kudde med olja. Denna sten skulle dyka upp igen vid ett mycket senare datum (1 MOSEBOKEN 28:10-22).

Den andra händelsen: Efter att han brottats med Guds ängel fich Jakob ett nytt namn: ISRAEL (på hebreiska: 'Guds prins') (1 MOSEBOKEN 32:24-28).

Ruben:

Ruben var den förstfödde. Han fick emellertid inte förstfödslorätten eftersom han låg med sin faders konkubin, som vi läser i 1 MOSEBOKEN 35:22.

Josef:

Josef var också en av Israels tolv söner. Hans bröder sålde honom som slav pga avundsjuka (1 MOSEBOKEN 37:12-36). Men Gud välsignade honom. Han blev Egyptens 'premiärminister' och genom detta fick han tillfälle att förhindra att Egypten, liksom hans hela familj, svälte till döds.

Hela hans familj kom till Egypten för att bo i landet Gosen (Se 1 MOSEBOKEN 46).

Efraim och Manasse:

Josef hade två söner: Efraim och Manasse. De välsignades av Josefs fader Israel (som tidigare kallades Jakob).

1 MOSEBOKEN 48
Vers 1-4: Upprepning av Guds löften till Jakob.
Vers 5: Israel adopterade Josefs två söner.
Vers 13-16: "...att de må bli nämnda eftr mitt (Israel) och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn..."
Vers 18: Båda erhöll förstfödslorätten. Manasse (den förstfödde) skulle bli, "ett stort folk", och Efraim (den yngre av dem) skulle bli "ett talrikt folk (eng. Commonwealth) ."

Vi skall höra mer om Efraim och Manasse och vilka nationer de representerar idag på ett senare stadium.

Map of the location of the tribes of Israel in Canaan1 MOSEBOKEN 49:8-10: Jakob välsignade sina tolv söner och lämnade över spiran till Juda. Detta betydde att konungadömet och dess ätt skulle fortsätta via Juda.

Ungefär 225 år senare styrdes Egypten av en annan Farao. Han kände inte längre till Josef och hans familj och gjorde Israeliterna till slavar.

Moses:

Han var den som, kallad av Gud, skulle leda Israels folk (två till tre miljoner människor) ut ur Egypten.

Moses fick de tio budorden vid berget Sinai. Folkets oavbrutna upproriskhet mot Gud fick till följd att de som straff måste vandra runt i öknen i 40 år. Vid den tiden hade Israels folk inte någon kung. Gud Själv rådde och ledde Sitt folk.

Alla stammarna tillsammans utgör Israels folk.
 

Josua:

Josua var Moses efterföljare och Israel nådde det Förlovade Landet under hans ledarskap. Det Förlovade Landet delades upp mellan stammarna.

Map of the Northern and Southern Kingdom of IsraelNorthern and Southern Kingdom of Israel

Domarna:

Domare rådde i landet och såg till att Guds bud hölls och att lagbrytare blev bestraffade.

Israels folk klagade på detta och ville ha en KUNG enligt deras hedniska traditioner.

Bråk och krig bryter ut mellan Israels stammar och det Förlovade Landet delas slutligen upp i Nord- och Sydriket.

Den första kung som regerade över Israel var Saul. Han förkastades emellertid av Gud för olydnad under sin tjänsteperiod och han och hans söner förgjordes. Efterträdaren till Saul var David (på hebreiska: 'älskad'). Han kom från stammen Juda och kallades "en man efter Guds eget hjärta"

 

 

 

 

Gud gav fantastiska löften till David: Se 2 SAMUELSBOKEN 7:12-16,19:

Vers 13b "...och jag skall befästa hans konungatron för evig tid."
 
Vers 16 "Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid."

Dessa löften var utan villkor och eviga. Vers 19 talar om långt fram i tiden.

Salomo blev kung efter David. Men han vände sig bort från Gud och blev följdaktligen bestraffad. Detta påverkade emellertid inte Guds löften och förbundet som slutits mellan Gud och David (1 KONUNGABOKEN 1). Det delade Kungadömet återförenades under några år under Davids regim, men delades slutligen i Nordriket och Sydriket.

Judar – Israel

I detta läge är det viktigt att helt kort förklara orden judar och Israel. Många byter ut dessa termer efter sitt eget behag i tron att de är två olika ord för samma folk. Men detta är faktiskt inte fallet.

Nationen Israel bestod ursprungligen av de tolv stammarna vars namn härleddes från deras förfader Israel (= Jakob). Juda var en av dessa stammar. Efter uppdelningen i Nord- och Sydriket, delades dessa stammar – Israels folk - in i två grupper. Följdaktligen bestod Sydriket av stammen Juda (därav termen "judar"), stammen Benjamin, och delare av stammen Levi (se karta 2a och 2b på sidan 4).

Under den tidsperiod som följde var det bara Nordriket, bestående av Israels tio stammar som kallades för 'Israel'. När Bibeln nämner 'stammen Israel', är det därför först och främst de tio separerade stammarna som avses.

Som vi vet gavs namnet "Israel" också speciellt till Josefs söner (Efraim och Manasse) (1 MOSEBOKEN 48:16).

David

Gud gav riket Israel till David som ett evigt förbund (2 KRÖNIKEBOKEN 13:4,5). I en annan vers ser vi att Gud lovade att det skulle finnas ättlingar på tronen för evigt (PSALTAREN 89: 29,30). Detta förbund skulle förbli till och med om hans söner skulle falla bort ifrån Gud (PSALTAREN 89:31-37).

Från Rehabeam (Salomos tronföljare) till Sidkia, kan en oavbruten tronföljd av Davids ättlingar ses. Tronföljden tycks emellertid brytas efter detta.

Jeremia

Jeremia, profeten vid ovannämnda Kung Sidkias tid, spelade en viktig roll i de kommande händelserna i  Israels historia.

Detta är redan märkbart genom det faktum att han är en av de få, om vilka Bibeln säger att de var utvalda av Gud redan innan födseln. Johannes döparen och Jesus Kristus är de andra två. Jeremias uppgift förklaras klart in kapitel 1, vers 10 i den bok som är uppkallad efter honom:

"Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och plantera."

SIDKIA, Davids tronföljare, togs till fånga och fördes till Babylon. Hans söner och de adliga dödades (JEREMIA 39:1-7). Han förblev i fångenskap till sin död (JEREMIA 52:11).

Detta föranledde frågan om vem som skulle fortsätta Davids tronföljd? Vem skulle bli tronföljare på Davids tron? Ett hopp förblev med Sidkias föregångare Jojakin. Han togs tillfånga av Nebukadnessar med släpptes senare fri (2 KONUNGABOKEN 25:27-30).

Han kom emellertid inte på fråga som tronföljare eftersom Gud Själv hade sagt att varken Jojakin (= Konja) eller någon av hans barn någonsin skulle sitta på tronen igen (JEREMIA 22:24,25,30).

Skulle Gud kunna hålla sitt förbund med David – att hans tron skulle bestå för evigt? Innan vi besvarar den frågan, låt oss titta på situationen som Israels folk befann sig i vid den tiden.

Vid den tid då kung Sidkia regerade (Sydrikets kung), hade Israels tio stammar (Nordriket) redan varit i assyrisk fångenskap i 130 år. Erövrarna återbefolkade det vakanta Nordriket men andra nationer. Bland dem var invånare från Babel, Kuta, Ava, Hamat, etc. (2 KONUNGABOKEN 17:24). Dessa folk levde fortfarande i Samarien på Jesu tid. Vi vet från Bibeln att judarna (Sydriket) inte beblandade sig med hedningarna från Samarien till och med ända fram till Jesu tid, 600 år senare. Nordrikets huvudstad var Samaria.

Jeremia, Hesekiel och Daniel tjänstgjorde som profeter när judarna fördes bort (130 år efter Israels folk).

Därmed hade Jeremia uppfyllt den första delen av sin uppgift: "att upprycka och nedbryta", men riket hade ännu inte återuppbyggts.

Som vi redan vet, var alla Sidkias söner döda. Jeremia var också ibland de tillfångatagna som skulle föras till Babel. Han frisläpptes av Nebukadnessar med tillåtelse att åka vart han ville. Hans resa tog honom till Mispa (JEREMIA 40:6).

Anledningen till detta var Sidkias döttrar (JEREMIA 41:10). Jeremia visste att hebreisk lag också tillät döttrar att bli rättmätiga arvingar i frånvaro av manliga arvingar. Ett villkor var emellertid att de måste gifta sig inom sin egen stam (4 MOSEBOKEN 27:7-10; 4 MOSEBOKEN 36).

Jeremia flydde till Egypten med prinsessorna och sin följeslagare Baruk. Han hade hittat prinsessorna. Vad han behövde nu var en man från kungahuset och kungastammen Juda. För att hitta dem måste vi gå rätt tillbaka till Judas stamträd.

I 1 MOSEBOKEN 38:29 & 30 läser vi om födelsen av Judas tvillingsöner. De hette Sera och Peres. Sera var faktiskt den förstfödde, men han drog sin hand tillbaka (med den röda tråden) under födseln; så Peres kom först ut ur livmodern.

Trängningen (eng. “breach”= brott) som barnmorskan talade om (1 MOSEBOKEN 38:28-30) skulle bli helat vid ett mycket senare datum.

Den sistfödde Peres släktled blev välsignat; och David var en ättling från hans led.
 

Diagram of the Line of Pharez

Ett helande av trängningen kunde bara betyda att Spiran till sist skulle komma att överföras från Peres led till Seras led. Denna överföring skedde inte före Kung Sidkia av Judas styre eftersom han var en ättling av Peres. Därför kunde detta bara hända efter Kung Sidkia have blivit störtad. Gud hade emellertid lovat David att hans ätt (Peres) skulle förbli på tronen genom alla generationer. Därför kunde helandet bara komma att bli realiserat om en tronarvinge av Peres ledet skulle gifta sig med en ättling av Sera.

Historien visar att en grupp ättlingar av Sera nådde den Irländska kusten via Mellanöstern vid tiden då David satt på tronen.


Israels folk idag

Låt oss gå tillbaka till Israels folk (Nordriket) efter att de blivit deporterade och utspridda. Vad blev av dem? Eller mer precist: Var befinner de sig idag? Bibeln profeterar om var Israel skulle hålla till efter skingrandet:

Låt oss titta på alla tecknen som karaktäriserar stället där Israel skulle äga land:

  1. De skall vara utan kung en lång tid. HOSEA 3:4"De skall sitta utan konung i lång tid".
  2. Tronen skall vara i havet och folket skall härska över havet. 2 SAMUELSBOKEN 7:10: "Att de får bo kvar där". Så Israel skulle slutligen äga land. HOSEA 12:1: "Far efter östanväder = mot väst". PSALTAREN 89:25: "Jag skall lägga havet under hans (Davids) hand (= Spira); hans tron skall vara i havet, och han skall kontrollera sjöfarter."
  3. Detta land ligger nordväst om Israel. JESAJA 49:3,6; Avseende Israel (Jakob). Vers 12: "Fjärran ifrån, ja, somliga från norr och andra från väster" (eng. 'from the north and from the west = nordväst (det finns inget hebreiskt ord för nordväst).
  4. Det ligger på en ö långt borta. JEREMIA 31:9-10: Havsländerna i "fjärran".

Om man tar en karta over Europa och drar en rak linje från Jerusalem till nordväst, genom kontinentala Europe till havet, och sedan till ögruppen i havet – så hamnar man rakt på de Brittiska Öarna!

Dessutom finns det otaliga sekulära händelser som visar tydligt att Storbritannien och USA faktiskt är de “försvunna stammarna” Efraim och Manasse. Vi skall se på några av dem:

 

Hebreiska namn

Israels folk benämns ‘förbundsfolket’. Det hebreiska ordet för ‘förbund’ är 'berith' (uttalat 'brit'). Det hebreiska ordet för 'man' eller 'folk' är 'iysh' eller 'ish'. Ordet för 'förbundsman’ eller 'förbundsfolk' skulle därför bli 'Brit-ish'. Är det bara ett sammanträffande att Guds “förbundsfolk” idag kallas ‘Britter'?

Abraham fick löftet av Gud att hans säd skulle uppkallas efter Isak (1 MOSEBOKEN 21:12). Detta styks under igen i ROMARBREVET 9:7 och HEBRÉERBREVET 11:18. Är det bara en slump att termen ‘Saxare’ (‘Saxons’ på engelska) låter nästan som 'Saac's sons'=Isaks söner?

Spårandet av Dan

Jakob profeterar i 1 MOSEBOKEN 49:17 att Dans ätt kommer att vara en "orm på vägen".

Dans stam levde till att börja med vid Medelhavets kust, väster om Jerusalem.  Vi läser i JOSUA 19:47 att Dans stam intog en främmande stad och namngav den efter sin fader Dan. Styckena i DOMARBOKEN 18:11-12,29 konfirmerar att detta var en vanlig sedvänja i Dans stam.

Dans stam lämnade efter sig många geografiska namn under loppet av sin vandring vilka låter mycket lika Dans eget namn: Den, Don, Din. Till exempel kan vi hitta namn på floder såsom Dnjepr, Dnjestr och Don. Ytterligare bevis på detta är Donau och Danmark.

Irländska historiska källor visar att nya immigranter vid namn "Tuatha de Danaan" anlände på Irland. Översatt betyder detta "Dans stam". Ibland nämndes "Tuathe De", vilket betyder ungefär "Guds folk".

Många andra tecken kan hittas på Irland: Dans-Laugh, Dan-Sower, Dun-dalk, Dun-drum, Don-egalbukten, Don-agal City, Dun-gloe, Din-gle, Dunsmore, osv. osv. Namnet 'Dunn' på irländska har samma betydelse som Dan på hebreiska: 'domare'. Skottland är precis lika rikt på 'Dan', 'Don' och 'Dun' som Irland är.

Irlands historiska arkiv

Irlands historia ger oss ytterligare ledtrådar till var Jeremia på nytt "planterade" tronen efter att ha "ryckt upp den". Några århundraden före David, nådde en stor grupp invandrare som kallades "Tuatha de Danaan" (Dans släkt) den Irländska kusten via havet, och drev iväg de andra stammarna och slog sig ner där. Senare, under Davids livstid (ung. 1000 B.C.) kom en annan grupp, denna gång från Seras ätt, till Irland via Mellanöstern.

År 569 B.C. kom en gammal patriark med vitt hår till Irland. I historiska dokument kallas han ibland för ett 'helgon'. Han hade olika följeslagare med sig. En kallades 'Simon Brach' som också gick under namnen 'Breck', 'Berech', 'Baruch' eller 'Berach' i andra historiska illustrationer. Med dem fanns också en prinsessa med det hebréiska namnet 'Thepi'. 'Thepi' var bara ett smeknamn, hennes riktiga namn var 'Tea-Thepi'.

Jeremia tog med sig en del betydelsefulla saker på sin resa till Irland: bland annat en harpa, en koffert, och en sten kallad 'Lia-Fail' eller 'bestämmelsestenen (Stone of Destiny)'. Namnet på stenen utläses på samma sätt från vänster till höger (vårt sätt att läsa) som från höger till vänster (det hebréiska sättet att läsa): Lia-Fail.

Det kan knappast kallas en slump att de flesta av Irlands, Skottlands och Storbritanniens kungar kröntes på denna sten – inklusive vår nuvarande Drottning Elizabeth den 2:a.

Idag finns denna sten i Edinburghs Fästning, efter att ha flyttats från sin plats under kröningstronen i Westminster Abbey. Fram till femtitalet fanns det ett plakat bredvid stenen men inskriptionen "Jakobs sten" (1 MOSEBOKEN 28:18).

Emblem of Northern IrelandEven the red hand in the coat of arms of Northern Ireland can be explained with the Zarah-line (scarlet thread). Herremon

Herremon (en prins av Seras ätt), make till den hebreiska prinsessan Thepi, besteg sin faders tron för att bli konung.

Kronan som bars av konungarna i denna ätt hade tolv uddar (= antalet av Israels söner).

När alla fakta sammanställs kan man enkelt dra följande slutsats:

  1. Den vithårige patriarken och 'helgonet' var Jeremia.
  2. Den hebreiska prinsessan Tea var Kung Sidkia av Judas dotter.
  3. Patriarkens medföljare 'Simon Brach' var skrivaren Baruk.
  4. Kung Herremon var en ättling till Sera och giftermålet med en kvinna från Peres ätt helade det gamla "brottet".

Därför skall vi inte längre vara förvånade över att finna att Drottning Elizabeth den 2:a är en ättling i rakt nedstigande led från David.

Guds ord spreds i synnerhet från England (Efraim) och Amerika (Manasse) vilka har sitt urpsrung i deras identitet som (varande) Israel.

Därför är det ingen överraskning att dagens geografiska Israel (= Juda stam) alltid har Amerika och England vid sin sida i hanteringen av svåra situationer.

"Ty Herrens ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet." PSALTAREN 33:4


Kröningen

Ceremonin vid kröningen av Storbritanniens konungar och drottningar går tillbaka till år 732 A.D.

Likheterna mellan dagens ceremoni och dåtidens som följdes av kungarna av Davids hus är enastående.

Konungens intåg i kyrkan

Konungen mottages vid porten till Westminster Abbey av politiska och kyrkliga ämbetsmän och leds sedan in. Kören sjunger PSALTAREN 122 - skriven av Kung David.

Presentation av kungen

Ärkebiskopen av Canterbury presenterar den nya konungen till folket. Han kungörs till världens fyra hörn. Vid varje kungörelse ger folket sitt medgivande med utropet "Leve konungen!"

Israels folk utropade samma ord till Saul, deras första konung (1 SAMUELSBOKEN 10:24).

Smörjelse med olja

Ärkebiskopen av Canterbury presenterar den nya konungen till folket. Han kungörs till världens fyra hörn. Vid varje kungörelse ger folket sitt medgivande med utropet "Leve konungen!"

Israels folk utropade samma ord till Saul, deras första konung (1 SAM 10:24).

Medan konungen sitter på kröningstronen läser Ärkebiskopen upp följande bön:

"O Herre, Helige Fader, Som i gångna tider genom smörjelse med olja skapade och helgade Konungar, Präster och Profeter för att lära och råda över Ditt folk Israel: Välsigna och Helga den utvalda tjänare (Namn), som genom vårt ämbete och prästerskap nu skall bli smord med denna olja, och invigd till Konung av detta Rike. Styrk honom, O Herre, med den Helige Ande och Hjälparen; Bekräfta och gör honom stadig med din fria och dyrbara Ande, Anden av Vishet och Styrande; Anden av Råd och Andlig Styrka; Anden av Kunskap och sann Gudaktighet, och fyll honom, O Herre, med Anden av Helig Fruktan, nu och i evig tid. Amen."

Efter detta börjar kören sjunga hymnen "Prästen Sadok" av Händel. Hymnen talar om hur Salomo blev smord till kung av prästen Sadok år 969 BC (1 KONUNGABOKEN 1:34,35,39).

Överlämnandet av kungliga regalier

Photo of the Royal Insignia - The SwordsRoyal Insignia - The Swords Svärd:

Konungen blir försedd med två svärd: det vassa svärdet av andlig rättfärdighet och det trubbiga svärdet av barmhärtighet (jfr med SAKARJA 7:9).

 

Photo of the Royal Insignia - The BraceletsRoyal Insignia - The Bracelets

Armband:

Detta insignium går tillbaka till Kung Saul (se 2 SAMUELSBOKEN 1:10). Det visar att kungen är den militära ledaren.

 Photo of the Royal Insignia - The OrbRoyal Insignia - The Orb

 

 

 

 

Riksäpplet:

När riksäpplet överlämnas, påpekar Ärkebiskopen till kungen att Jesus Kristus är den verklige regenten på denna jord, Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. De som inte erhåller Hans auktoritet, eller håller Hans bud, kommer inte att kunna regera med glädje.

Kröningsskruden:

Kungen erhåller en prästerlig kåpa precis som högsteprästen Aron i 2 MOSEBOKEN 28:4. Detta visar hans roll som ledare av kyrkan.

Photo of the Royal Insignia - The Coronation RingRoyal Insignia - The Coronation Ring Kröningsringen:

Ringen är ett tecken på enheten mellan kungen och hans folk; hans "giftermål" med nationen (se JEREMIA 3:14 - …ty jag är eder rätte herre=jag är gift med dig (engelskans KJV: I am married unto you).  I gamla tider var ringen en symbol för makt och ära (1 MOSEBOKEN 41:42; LUKASEVANGELIET 15:22).

Två spiror:Photo of the Royal Insignia - Two SceptresRoyal Insignia - Two Sceptres

De två spirorna går tillbaka till tiden för Israels folks uttåg ur Egypten. Vid den tiden utvalde Gud Mose och Aron till att vara ledare. Spiran med korset representerar kunglig makt. Den motsvarar Mose stav som var en symbol för den makt Gud hade givit honom (2 MOSEBOKEN 14:15,16).

Spiran med duvan (= den Helige Ande) symboliserar rättfärdighet och barmhärtighet. Vi läser upprepade gånger i 2 MOSEBOKEN och 4 MOSEBOKEN att Aron hade en stav när han tjänstgjorde som högstepräst.

Vid Jesu död (MATTEUSEVANGELIET 27:51) gjordes offergåvor och lagarna om offer ogiltiga (KOLOSSERBREVET 2:14). Men de nationella lagarna som innefattade budorden, stadgar och förordningar/lagrätter (5 MOSEBOKEN 4:1; 5:31; 7:11; 3 MOSEBOKEN 26:46) förblev och är fortfarande i kraft idag (MATTEUSEVANGELIET 5:17; DANIEL 9:25 (eng. KJV=going forth of the commandment).

Jesus Kristus kommer att inta Davids tron när Han återkommer. Han skall hålla båda spirorna såsom Konung och såsom Överstepräst och kommer att styra över alla jordens nationer.

Mot slutat av överlämnandet av spirorna citeras PSALTAREN 45:6-7.

Kröningen:

Kungen, sittande på kröningstronen, mottager kronan. Kronan har ett kors för att symbolisera att Jesus Kristus är den verklige kunungen och regenten. Tolv stora juveler sitter i rad på kronans nedre kant. Deras antal och färger är av stor betydelse; de är identiska med de stenar som bars av Israels överstepräster (2 MOSEBOKEN 28:15-21; SAKARJA 9:16-17).

Överlämnandet av Bibeln:Photo of the Royal Insignia - The CrownRoyal Insignia - The Crown

Kungen tar emot en Bibel svept i röd sammet med följande ord:

"Vår vördade Kung: för att Ers Majestät alltid skall tänka på Guds Lag och Evangelium såsom vägvisare för Kristna prinsars hela liv och styre, överlämnar vi denna bok, det mest värdefulla sak som finns i denna värld. Häri ligger Vishet: Detta är den kungliga Lagen: Dessa är Guds levande Orakler."

Det sades redan till Mose att Israels konungar skulle ta emot Guds ord och stadgar vid deras kröning (5 MOSEBOKEN 17:14-19). Direkt därefter sjunger kören PSALTAREN 21:1-3.

Folkets bekräftelse av konungen

Mot slutet av kröningsceremonin ger alla närvarande sitt samtycke till det rätta valet av konung genom att med en hög röst upprepade gånger utropa: "Leve Konungen" (1 KONUNGABOKEN 1:39-40). Utropen ackompanjeras av högljudda trumpeter (2 KONUNGABOKEN 11:14).

Som vi ser har de olika avdelarna i kröningsceremonin sin grund i Bibeln. Gud uppmanar oss att vörda och respektera den kung eller drottning som Han har utsett.

 

** GUD BEVARA DROTTNONGEN **

Storbritanniens kungliga vapenskjöld

British 'Coat of Arms'

De olika vapenskjölderna som finns runt om i världen är symboler för den nations historia som respektive skjöld representerar.

Den Kungliga Brittiska skjölden visar detaljer som identifierar Storbritanniens folk såsom varande ättlingar till Abraham, Isak och Jakob.

Storbritanniens skjöld har existerat i sin nuvarande form (med undantag av små variationer) sedan Kung James den 1:es styre (1603-1625 AD). Han var den som satte igång en ny engelsk översättning av Bibeln, 'King Jamesbibeln'. Fyrtionio av de mest lärda i bibliska språk (hebreiska och grekiska) arbetade på den med det judiska manuskriptet 'Massora' som original tills King James Bibeln publicerades år 1611 (ROMARBREVET 9:4).

Gud välsignade Storbritannien och Amerika så länge de tog hänsyn till denna Bibel. Ett historiskt exempel kan tydligt illustrera detta: Kung Filip av Spanien beordrade sin 'Armada', som troddes vara oövervinnlig, att attackera Storbritannien. Den 19:e juli 1588 siktades den spanska flottans segel nära Storbritanniens kust. Även om den brittiska flottan bara kunde göra motanfall med 80 små skepp, mot de 149 skeppen i Spanska armadan, skedde det mirakulösa. En svår storm blåste upp precis vid denna tidpunkt och gav britterna segern. I vetskap om Guds ingripande beordrade Drottning Elizabeth den 1:a myntandet av ett silvermynt med inskriptionen: "Han blåste och de skingrades", med Guds namn 'Jehova' skrivet på hebreiska över det. På myntets baksida fanns en kyrka avbildad, grundad på en sten, med den latinska inskriptionen: "Jag må vara attackerad, men inte skadad."

Inskriptionen på skjölden

Symbolerna på skjölden har alla ett äldre ursprung. De engelska lejonen är avbildade i den första och fjärde kvadranten, det skotska lejonet i den andra kvadranten . Detta lejon är Judas lejon som fanns på den skotska Stewardättens kungliga standar (Skottlands Kungahus) som överfördes till den brittiska vapenskjölden efter enandet av England och Skottland år 1603. I den tredje kvadranten är harpan som representerar Nordirland, vilket är Davids harpa. Därför har alla emblemen på det nuvarande vapnet sitt urprung i Juda.

Detta bekräftar Guds löfte i 2 SAMUELSBOKEN 7:12,13 – ett löfte som blev uppfyllt till punkt och pricka! Drottning Elizabeth kan spåra sitt familjeträd ända tillbaka till Kung David. Kopior av hennes stamträd kan hittas på British Museum och på Windsor Castle.

Inskriptionen "Dieu et mon Droit"

Översatt betyder denna franska mening "Gud och min rätt" och den sitter under vapnet på rosettbanden. Det handlar om en "födslorätt".

Om man överväger alla löften om födslorätt som Gud gav till Abraham och sedan till Isak, Jakob och Josef, star det klart att dessa löften bokstavligen har blivit realiserade i dagens anglosaxer. Det förväntas därför att "löftet om födslorätt" skall finnas på Storbritanniens vapen.

Den franska meningen skriven runt skjölden betyder: "Skam över den som tycker illa om det." (1 MOSEBOKEN 27:29).

Lejonet

Lejonet, såsom Kung i djurriket (ORDSPRÅKSBOKEN 30:30), representerar Israels dominerande bland nationerna. Bibeln kopplar lejonets symbol till Israel (1 MOSEBOKEN 49:9; MIKA 5:8).

Enhörningen

Liksom lejonet är också enhörningen en symbol för makt och styrka. Moses och Bileam kopplar enhörningens symbol till Israel (4 MOSEBOKEN 24:8).

En annan koppling kan ses i 5 MOSEBOKEN 33:17. Enhörningen var usrprungligen en del av det skotska vapnet, men den lades till det engelska lejonet år 1603 AD. Historiska källor visar att enhörningen också kunde hittas på stammen Efraims standar under deras vandring genom öknen. Detta är en annan händelse som pekar på britternas härkomst från halva stammen av Efraim.

Det krönta lejonet

Det krönta lejonet sitter på kronan over hjälmen på vapnet. Vi läser i LUKASEVANGELIET  1:32-33:

"...och Herren Gud skall ge honom (Jesus) hans fader Davids tron. Och han skall vara Konung over Jakobs hus för evigt..."

Därför representeras Jesus av stammen Judas lejon (UPPENBARELSEBOKEN 5:5) på en plats som understryker Hans rätt att regera över Davids hus och Jakob.

Hjälmen och skjölden

Aposteln Paulus nämnde dessa symboler i sitt brev till Efesierna. I EFESIERBREVET 2:12, använder Paulus frasen "medborgarskapet i Israel" (KJV:’Commonwealth of Israel’ = ‘Israels samvälde’), ett ovanligt uttryck på den tiden eftersom ett Israels samvälde inte existerade då.

Enligt gammaltestamentliga profetior skulle Israel bli till särskild välsignelse för andra nationer i de sista dagarna.

På grund av sina intensiva missionerande aktiviteter, blev Amerika och Storbritannien huvudsakligen ansvariga för spridandet av Bibeln och som en konsekvens också för utgjutandet av den Helige Ande i de sista dagarna, såsom det profeterats i Bibeln (APOSTLAGÄRNINGARNA 2:16-21).

Tungorna av eld bredvid hjälmen

Till höger och vänster om hjälmen svirar ornament ut såsom "tungor av eld". Dessa ornament pekar på utgjutandet av den Helige Ande. Vi läser följande förklaring i Bibeln:

"Och tungor som av eld visade sig för dem, vilka fördelade sig och satte sig på var och en av dem." APOSTLAGÄRNINGARNA 2:3

Identifiering av Manasse

Israels välsignelser

De nationella löftena gavs ursprungligen till Abraham och upprepades för efterföljarna Isak och Jakob (= Israel). Av Israels tolv söner, var det Josef som skulle bli den som ärvde de nationella löftena och hans två söner Efraim och Manasse ärvde dem därefter.

Jakob välsignade Efraim och Manasse på sin dödsbädd och han föredrog – i motsats till traditionen – den yngre Efraim och inte den "förstfödde" Manasse (1 MOSEBOKEN 48:19). Som vi såg tidigare innehåller Storbritanniens kungliga vapen symboler som sammanlänkar dem till Efraims löften.

Den trettonde stammen

När Jakob välsignade Efraim och Manasse, fick de automatiskt samma position som de andra tolv stammarn. Eftersom Efraims välsignelser var större än de som Manasse fick, är det vanligtvis han som avses med den trettonde stammen.

Stammen Manasse leddes in i fångenskap år 744 BC. Om man lägger till de profeterade 2520 straffåren (sju gånger) till Manasse hamnar man på 1776 AD. Det var precis det år när Förenta Staterna blev oberoende av Storbritannen. Året före (1775), kom tretton stater överens om att skriva under Frihetsdeklarationen; och 1783 gav Storbritannien sitt medgivande. Här finns två saker som identifierar: tidsperioden och de tretton staterna.

Nummer 13 många gånger

Det finns tretton stjärnor ovanför örnen; det latinska orden "E Pluribus Unum" = "en av många", består av, igen, tretton bokstäver; olivkvisten med 13 löv och 13 oliver på vänster sida; 13 pilar på höger sida; liksom 13 ränder på skjölden. (Stjärnorna nämns av Josef i hans dröm i 1 MOSEBOKEN 37:9). I detta fall representerar varje stjärna en stam. På sigillet representerar varjs stjärna en stat i den ursprungliga unionen.

 

Förenta Staternas sigill
"En av många"   "Han gynnar våra åtaganden"
Framsidan   Baksidan
Seal of the United States of America - Obverse The American Flag Seal of The United States of America - Reverse
"The New Order of Peoples" 1 MOSEBOKEN 48:19 "Han (Manasse) skall bli ett stort folk"

Sigillet formgavs 1782 och introducerades 1789. På framsidan finns en örn som motsvarar  den i Uppenbarelseboken 12:14 när Israel flydde till öknen där hon skulle få sitt uppehälle för en tid, tider och en halv tid. Manasse och Efraim var fortfarande enade vid den tiden.

Orden "Annuit Coeptis" som återigen består av 13 bokstäver har också en andlig mening. De betyder "Han gynnar våra åtaganden" eller specifict i detta fall "Han gynnar vår självständighet". Statsgrundarna var tvungna vid den tiden att verkligen lita på Gud eftersom de inte hade någon politisk rådgivning eller ekonimiskt stöd att falla tillbaka på.

Presidentens standar

Detta standar kan jämföras med Storbritanniens "Kungliga Standar" och används av Presidenten som ett medel för representation liksom flaggan vid Kungliga Slottet I Storbritannien.

En stor nation

Låt oss gå tillbaka till 1 Moseboken 48:19. Herren talade om genom Israel The Lord spoke through Israel that the descendants of Manasseh were to become a great nation, but not as great as Ephraim whose descendants were to become a multitude of nations.

Både Storbritannien och Förenta Staterna har många israelitiska rötter; men bara Storbritannien blev en mångfald av nationer och bara Amerika har tecknet av 13 – som identifierar en stor nation. Dessa fakta tillsammans med straffperioden av sju tider identifierar Storbritannien som Efraims efterkommande och Amerikas Förenta Stater som Manasses efterkommande.

Olivträdet

Olivträdet är en annan symbol och uppträder i Bibeln vid många tillfällen för att illustrera Israel (till exempel ROMARBREVET 11:14-29).

Sigillets baksida

Vi vet från Bibeln att Josefs söner, Efraim och Manasse, föddes i Egypten nära pyramiderna.

Den Stora Pyramiden på sigillets baksida har 13 stenlager, ett för varje stam.

Grundarna av Förenta Staterna kunde definitivt inte ha haft kunskap om det faktum att the Stora Pyramiden har ett nätverk av gångar inuti vilka avslöjar profetior angående Israel när man mäter med den brittiska längednheten tum (inches). Nätverket av gångar utpekar ett stort antal viktiga datum i Israels historia, t.ex. uttåget ur Egypten och Jesu korsfästelse, Första världskrigets början den 4:e augusti 1014 och dess slut den 11:e November 1918. Hörnstenen (Jesus), som förkastades fattas också på den riktiga pyramiden.

Slutsats

Identifieringen av Amerika och Storbritannien som varande Israel betyder inte att de är mer andligt framträdande än andra nationer, utan betyder snarare att det är deras skyldighet att vara ett exempel för andra nationer.

Särskilt under de senaste decennierna uppfyller dessa nationer inte längre denna uppgift och går mer och mer utför på grund av det.

Men, uppfyllandet av Israels löften visar tillförlitligheten av biblisk profetia på ett fascinerande sätt och konfirmerar därför Bibelns auktoritet i sin helhet.

"Vi har nu desto fastare det profetiska ordet, och ni gör väl om ni aktar på det som på ett ljus som skiner i ett mörkt rum, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan." 2 PETRUSBREVET 1:19.