Australien – En kultur i kris

Union Jack Australia flag St.George flag Australia flag Union Jack 

Vi trodde att vi var så enormt framstegsvänliga genom att förakta assimilering. Och resultatet? Människor som inte respekterar någonting.

En ERFAREN skribent för Herald Sun ombads nyligen att tala till elever i årskurs 10 och 11 vid en statlig skola i en förort norr om stan. Min kollega är i vida kretsar känd som en varmhjärtad och ordentlig man, men berättade skuldmedvetet för mig att han kände sig främmande, till och med hotad, när han gick genom portarna – och det var innan han fick reda på att en av eleverna blivit knivhuggen förra månaden precis utanför skolan. Han såg två elever öppet röka på skolgården, utan minsta tecken på att vara oroliga för att deras lärare skulle få syn på dem. Han såg att de allra flesta av eleverna hade turkisk bakgrund eller en bakgrund från andra länder i Mellersta Östern, och flickorna hade islamska huvudbonader på sig och var på så sätt åtskiljda.

I klassrummet stod min kollega – som inte vill att jag nämner honom vid namn – ansikte mot ansikte med ungefär 22 flickor och pojkar, av vilka de flesta helt uppenbart inte ville vara där. En vände hela tiden ryggen till, en annan låtsades sova. Han fortsatte med att öppna den dagens Herald Sun i sin lektion om media. Men han hade otur och fick upp en artikel om Karen Ellis, Melbourneläraren som hade legat med en av sina elever. Klassen fick ett utbrott och en pojke längst bak – som såg ut att komma från Mellanöstern - stod upp och hävde ur sig hur han ville att Ellis kunde få en bit av … den. Och han drog ned gylfen och blottade sig. Klassläraren, en man, verkade vara generad och sade slappt till pojken att han inte kunde “uppföra sig så”. Men han lät blottaren stanna under lektionen, slött sittande i sin stol, och under veckorna sedan dess har min kollega varken fått en ursäkt från skolan, eller någon information om hur, eller om, pojken bestraffats.

När jag hörde detta, kom jag ihåg hur en lärare och en annan lärares man berättat för mig hur pojkar från Mellersta Östern vid en skola inne i centrum hade behandlat de kvinnliga anställda med stor respektlöshet. Dessa kvinnor hade känt sig sexuellt trakasserade. Och jag kom ännu mer ihåg Coburgs Moreland City College, som förlorade två tredjedelar av sina elever under en femårsperiod och som nu håller på att stängas som ett hopplöst fall. VAD ingen byråkrat eller politiker öppet vill erkänna är den märkvärdiga orsaken till Morelands död – hur en skola som var planerad att växa till 1200 elever faktiskt krympte till bara 250.

Svaret, som jag fick när jag besökte skolan för två år sedan och talade med föräldrar, lärare och rektorn, var en av de där vidriga hemligheterna som de flesta av oss är för rädda för att nämna av fruktan för att bli stämplade som rasister. Moreland var en modern multikulturell skola, precis som skolan min kollega besökte (låt oss kalla den för skola X), där det ökande antalet barn från Mellersta Östern som gick där fick eleverna att känna sig som hemma – det vill säga deras föräldrars gamla hem, och inte deras nya australiska hem. Islamska predikare talade vid morgonsamlingar, arabiska och turkiska blev de huvudsakliga främmande språken som lärdes ut, islamska huvudbonader blev vanliga. Återigen nästan som vid skola X. Vad värre är blev Moreland känt för sina etniska gäng – med libanesiska elever som slog sönder tre Yooralla-bussar (bussar för handikappade) som stod parkerade vid skolan.

För att göra en svår situation än värre, lät man skolans disciplin och akademiska standard förfalla, utan något ingripande från utbildningsdepartementet tills det var alldeles för sent. Vid det laget hade andra barn – anglosaxiska, grekiska och italienska – tagits bort från skolan av sina föräldrar och skickats till andra skolor. Detta innebar att de som fanns kvar övervägande var muslimer, och att Australien måste ha verkat vara det "annorlunda". UTAN tvivel fick eleverna vid både Moreland och Skola X också den vanliga undervisningen om Australien och dess förflutna – om vårt "folkmord", våra "stulna generationer" och vår "rasism". Du vet vad jag menar – en utbildning av den typ som visas på vårt hånfulla Melbourne Museum.

En utbildning av sådant slag som fick Melbournes universitets hellenska förening att säga till mig: "En nation som skapade sig själv från blodet av sina slaktade och förföljda infödda invånare och förstörelsen av deras kultur har ingen rätt att kräva ytterligare assimilering från sina kringflyttande medborgare." Är det på samma sätt vid skola X? Jag vet inte, men för två år sedan rapporterade en elev vid dess tidigare skolområde på sin skolresa till Australiens Krigsmonument (War Memorial), och berättade hur besviken han var över att upptäcka att hans flagga inte fanns hissad – den turkiska flaggan. Men oroa dig inte över det: han och hans klasskamrater marscherade bakom sin egen medtagna flagga.

Har sådana elever ännu lärt sig att kalla Australien sitt hem? Hur framgångsrika har vi varit med att assimilera dem, så att de delar våra viktigaste värden och känner sig lika ansvariga för detta underbara land som du gör? Jag fruktar att det faktum att jag säger allt detta kommer att bekräfta för många människor att jag föraktar muslimer, är rasist, bara vill ställa till med problem och tycker om att såra människor – precis som brev till “the Herald Sun” (en tidning) vill göra gällande.

Jag hatar det. Jag hatar att betraktas som rasist eller islamofob, och min fru är rädd för att jag betraktas som en sådan. Jag skriver faktiskt inte detta för att be dig tycka illa om islam. Goda muslimer skulle inte stödja blottande eller respektlöshet mot lärare mer än vad jag gör, och i blottarens klass skulle det ha funnits muslimska barn som var ivriga att lära sig, utom fara från slynglarna. Inte heller är det sant att Melbourne har sett någonting liknande skjutningarna och gruppvåldtäkterna som så har ärrat ryktet – rättvist eller ej – av Sydneys libanesisk-muslimska folkgrupp.

Och vi skall komma ihåg att muslimer har bidragit stort till detta land, ända sedan afghanska kamelförare hjälpte till att öppna upp vildmarken. Faktum är dock att det som oroar mig mest inte är en minoritet av muslimska invandrare från Mellanöstern, uppmuntrade av alltför många av sina “ledare”, som verkar vara särskilt intoleranta och avvisande mot Australien. Mer oroande är det att våra institutioner – inte minst våra skolor – inte energiskt verkar främja ett Australien som sådana invandrares barn skulle vilja bli en del av. Eller inte ens utrustar dem med alla färdigheter för att kunna göra det.

Det är inte bara det att vi gillar att galet inbilla oss att det här landet har ett ont förgånget. Se hur vi rackar ner på nutiden också. Om den där blottaren från skola X körde från mitt kontor till West Gate Bridge, skulle han passera en stor ny reklamtavla som visar en naken kvinna. Om han körde till flygplatsen, skulle han åka förbi en annonstavla som med mammutstora bokstäver skränar ut namnet på ett vandal-lett klädföretag: FCUK. Tänk också vilka filmer han skulle kunna se, vilka dataspel han skulle kunna köpa, vilka förba… rap-låtar han kunde höra, eller vilka eggande klipp på MTV som han kunde titta på varje söndag.

Är det överhuvudtaget överraskande att det i en sådan kultur genomsyrad av sex funnits två lärare – märk väl båda med ofelbart "australiska" namn – just i år har stått inför rätta åtalade för att ha legat med sina studenter? Skulle det överraska dig om sonen i en familj från en mer undertryckt kultur inte tyckte att det fanns några verkliga regler för honom heller, och ingen respekt att hysa? Detta är inte bara spekulation. Flera muslimska föräldrar har berättat för mig hur avskyvärd de tycker att den grova sexualiseringen i vårt samhälle är. Detta är föräldrar som är rädda för att låta sina barn bli alltför påverkade av vår kultur. Och detta är bara ett av de sätt på vilka vi gjort assimileringen av barn från väldigt olika bakgrund så mycket svårare. Att skrika "rasist" när vi faktiskt talar om sådana saker är ett annat.

MEN för barnens skull, och för vårt samhälles, behöver nu våra skolor ta tag i de frågor vi så sällan vågar ställa – från de praktiska till de filosofiska. Är det smart att låta de fattigare statliga skolorna, eller till och med hela förorter, bli dominerade av en minoritetskultur, och bli som ghetton? Är multikulturalism i skolorna – såsom undervisningen av elevens hemspråk – en fälla för invandrarelever som håller dem kvar i sina egna slutna kulturer, och borde vi göra ett större försök att få dem att älska Australiens kultur?

Lär vi alltför ofta eleverna att inte respektera det här landet och dess förgångna, och att uppfatta Australien som något fult? Hävdar vi våra värden och vår ursprungliga kultur starkt nog? Eller har vi så till den grad tappat förtroendet att lärare inte ens vågar upprätthålla grundläggande regler i civiliserat uppförande? Om igen frågar jag: vad gör våra byråkrater för att ta tag i situationen med skolor som misslyckas?

I slutändan misstänker jag att vi kommer att upptäcka att disciplin, stränghet, lite prydhet och en optimistisk tro på Australien och en respekt för dess ritualer inte var så dumt ändå. Låter det för gammaldags för dig? Jag håller med, det är inte mycket till svar, men gå du och se på när pojken längst bak i klassrummet slänger ut sin lem och säg mig hur du skulle lära honom att skämmas.

Av Andrew Bolt
Källa: "Herald Sun", 15 september 2004John Wycliff – Lollardernas ledareJohn Wycliff – Lollardernas ledare John Wesley - metodismens grundareJohn Wesley - metodismens grundare Hudson Taylor – missionär till Kina Hudson Taylor – missionär till Kina General Booth – Frälsningsarméns grundareGeneral Booth – Frälsningsarméns grundare