Uppstånden från de döda

Aruna - St Albans, Storbritannien


Foto på Aruna

Jag heter Aruna Warry, jag kommer från Indien, och detta vittnesbörd handlar om min mor.

Innan jag föddes grundade min far, som är pastor, en ny pingstförsamling. När jag var väldigt ung dog min mor plötsligt – hon förklarades död av läkaren. Detta lämnade min far ensam med ansvaret för mina tre systrar, min bror och mig. Min far levde sitt liv med syftet att tjäna Gud och kände att han inte längre skulle kunna hänge sitt liv åt tjänsten om han ensam skulle tvingas att ta hand om oss.

Han lämnade rummet med familjen och vännerna, som grät över hans frus kropp, och gick in i ett separat rum för att be. Han bad, att Gud skulle ge honom hans fru tillbaka för åtmintone tjugo år till, så att hans barn skulle kunna växa upp och så att han skulle kunna använda de åren för att tjäna Gud.

Sedan gick han in till min mors kropp och befallde att hon skulle bli levande igen i Jesu namn! Omedelbart började min mamma andas, och hon öppnade ögonen och satte sig upp.

Människor frågade henne: “Medan du var död under några timmar, vad hände med dig under tiden?” Hon berättade att två personer kom och tog henne med sig. Medan de gick sade en röst: ”Ta tillbaka henne”. Personerna som följde med henne frågade: “Varför? Du sade att vi skulle ta upp henne”. Rösten sade: “Min son har bett om att få tillbaka henne under tjugo år, så att han kan tjäna mig”.

Tjugo år gick, och en dag kände min mor en smärta i buken som förvärrades under de kommande dagarna. Hon åkte till sjukhuset och de undersökte henne med ultraljud och hittade en polycystisk njursjukdom. Läkaren förklarade för mig att min mor hade nedsatt njurfunktion, och att hennes njurar skulle komma att sluta fungera även om hon fick en diet som är skonsam för njurarna. När hennes tillstånd förvärras kommer hon att behöva dialys för att kunna fortsätta leva. Men detta är inte någon bot, och kommer bara att hålla henne vid liv under några år, och hon kommer behöva en njurtransplantation för att leva längre. Tyvärr var det inte möjligt för henne att få en transplantation.

Två år senare, efter att hon hade fått dialys under ett år, blev hon plötsligt väldigt sjuk och vi tog henne till sjukhuset. De undersökte henne och såg att hon hade vätska i lungorna, vilket innebar att hon hade svårt att andas. Det var så illa att väskan började komma ut ur näsan, och hon slutade andas och förlorade medvetandet. Hennes hjärtfrekvens föll till mindre än tio slag per minut, och den uppehölls genom adrenalininjektioner. Hennes läkare hade kopplat henne till en ventilator (andningsmaskin), eftersom hon inte kunde andas själv utan att börja blöda invärtes. Läkaren sade att hon inte skulle klara sig, utan att hon kunde dö vilken minut som helst.

Hela min familj började be för min mamma. Min far bönade och bad Herren att Han skulle återställa min mamma, eftersom han inte kunde stå ut med att se sina barn gråta. Gud sade till min far att han redan hade bett Honom om tjugo år och att hon redan hade levt tjugotvå år. Min far sade till Gud: ”Ge henne ytterligare en chans att leva!” Min far tog oss sedan till vår mor, lade sin hand på hennes huvud och befallde att hon skulle komma till liv igen i Jesu namn. Då öppnade hon ögonen, och vi bad en doktor att ta bort tuben från ventilatorn, eftersom hon nu kunde andas! Efter att läkaren hade undersökt henne och sett att hennes hjärtrytm var normal, och att den inre blödningen avstannat, tog han loss tuben. Då satte hon sig upp och bad om mat. Hon blev utskriven från sjukhuset dagen efter.

Sedan levde hon ytterligare ett år, tills den dag då hon vid frukosten berättade för mina yngre systrar att hon inte trodde att hon skulle leva mycket längre till! De kontrollerade hennes puls och blodtryck (de var utbildade sjuksköterskor), men de kunde inte hitta varken någon puls eller något blodtryck. De sade åt henne att hon måste åka till sjukhuset. Min mor gick till bilen, trots att hon inte hade någon puls eller något blodtryck. Men hon sade till dem att det inte tjänade något till, eftersom hon inte skulle överleva. När de körde till sjukhuset, slöt hon sina ögon och dog.

Prisa Herren för de under han utförde i min familj...

I Jesu Kristi Kärlek,

Aruna

Post new comment