Vittnesbörd om att söka och hitta sanningen

Där i en park, efter att jag förklarat för min hund att jag inte längre kunde mata honom utan var tvungen att lämna honom till en hundgård för bortsprungna hundar, knäböjde jag och bad intensivt till Herren: “Herre, jag har vandrat runt denna jord under fyra och ett halvt år, kan du förklara för mig vad livet egentligen handlar om och om du finns, så visa mig.” Inom några minuter stannade en trädgårdsmästare till och vi hade ett litet samtal...

Jag insåg att om Bibeln verkligen är Guds Ord borde jag göra någonting åt det. Så jag pratade mycket med en del 'kristna' som jag kände och ställde frågor om Bibeln. Om hur den kunde vara sann, om vad som står i den är rimligt och så vidare, men de kunde inte svara på alla mina frågor... 

Jag gick på fester och gjorde annat som tonåringar gör och ändå blev jag mer och mer olycklig.  Jag kände att något var fruktansvärt fel i mitt liv. Det var en stor skillnad mellan vad jag upplevde i mitt eget liv och vad jag läste om i Bibeln. Jag kände mig tom och smutsig...

Jag sköt bort min övertygelse och tänkte "det var det", men det kändes fortfarande obehagligt. Tack och lov kom samma övertygelse tillbaka några veckor senare, men den här gången visste jag innerst inne att detta kunde vara min sista chans att besluta mig för att följa Gud.