Sök och ni skall finna – sanningen!

Sam, fil kand i juridik - Stirling, Skottland

Foto på Sam

Hej! Jag heter Sam och vill berätta hur jag blev kristen. Jag är 36 år nu. Berättelsen börjar när jag var ungefär 21 år, omkring 5 år innan jag blev kristen – eller “frälst” som Bibeln säger. Jag hade vuxit upp utan någon särskild tro eller något särskilt intresse för kyrka, religion eller kristendom. Våra föräldrar, som så många andra, lät oss (mina fyra bröder och jag) ta våra egna beslut. Detta kan till en början tyckas vara en förnuftig inställning – för hur det nu än är, inte ska man väl påtvinga sina barn att tro på något – eller? Men… om detta något råkar vara sanningen om livet, livet efter döden och evigheten, så vore det ju kanske faktiskt en bra idé att undervisa om det i alla fall? Hur som helst så kände mina föräldrar inte till sanningen om dessa saker, så jag kunde inte förvänta mig att de skulle undervisa oss. Det gjorde det mig i alla fall öppen för saker och ting, även om kyrkan alltid tråkade ut mig och ibland till och med irriterade mig. Så mycket prat, men så lite relevans.

Vid 21 års ålder skulle jag snart avsluta mina universitetsstudier och ta en juristexamen. Vid sidan av arbete och karriär hade jag alltid varit intresserad av att läsa, och sedan unga år var jag mycket intresserad av vetenskap, geografi, maskiner och allmänbildning. Förutom vetenskapens fysiska värld var jag också intresserad av intellektuella/filosofiska frågor om livet och kunde gladeligen ägna timmar åt att diskutera livets mening med andra (ganska ofta under inflytande av alkohol och, senare i livet, marijuana). Jag blev intresserad av alla möjliga saker såsom buddism, klassisk filosofi, tai chi, meditation, kampsporter och yoga. Jag blev vegetarian, mest av hälsoskäl, men delvis också på grund av dessa österländska religioners läror.

Efter mina universitetsstudier flyttade jag till Glasgow för att arbeta på en börsmäklar-firma. Jag hade vänner, ett bra jobb, en trevlig lägenhet och en fantastisk familj. Men medan livet rullade på insåg jag att det var något som fattades. Mitt intresse för livets andliga sida hade gett upphov till många frågor, men inga riktiga svar. Sammanfattningsvis kunde mina funderingar delas in i tre huvudsakliga frågor:

- Hur kom vi hit?

Jag läste böcker om evolution och försökte förstå hur det skulle kunna ha hänt. Men ingen verkade kunna förklara exakt hur livets ofattbara komplexitet uppkommit ur intet. Det är en rätt viktig fråga och jag ville veta svaret.

- Vad är meningen med vår tillvaro?

Många tycker att meningen med livet är ‘att ha kul' eller ‘att göra något gott för andra'. Jag hade ingen aning. Men återigen – jag ville få reda på OM det faktiskt fanns en mening med mitt liv. Var jag här av någon anledning? Svaret skulle komma att påverka de val jag gjorde i livet.

- Vad händer efter döden?

Buddismen lär ut att vi reinkarneras. Jag undrade om detta var sant. Hur fungerar det? Vem väljer vad du kommer tillbaka som och hur ‘organiseras' det att det sker? Taoism lär däremot ut att du måste meditera för att bygga upp din ‘energikropp' och sedan när du dör kommer att kunna nå en högre existensnivå. Mitt problem med detta var att jag aldrig hade lyckats meditera ordentligt. Andra människor fick ut mycket av meditation, men jag kunde inte åstadkomma någonting. Det verkade inte rättvist att en människas utveckling mot något nästa liv skulle vara beroende av hennes förmåga att behärska en speciell teknik. Hur skulle det då bli med de handikappade som inte kunde klara av att utöva tai chi och meditation?

Jag var ganska öppen för nya ideer. Exempelvis hade jag ingen förutfattad mening som berodde på de svar jag fick, och jag hade inte fastnat i någon speciell filosofi. Jag ville bara veta sanningen. Jag kände att jag inte kunde fortsätta att leva mitt liv utan att veta varför jag existerade, vad (om något) som var meningen att jag skulle göra, och vad som skulle hända när allt var över. Trots att jag hade allt jag behövde materiellt sett märkte jag att de svar som fattades påverkade min livsglädje. Jag hade en sorts existensiell ångest – åtminstone vissa dagar. Jag hade ingen frid inom mig. Att dricka och ta droger då och då kunde inte ta bort denna känsla, och inte heller kunde en hedonistisk livsstil, musik, fotboll eller något annat göra det.

På jobbet träffade jag en tjej som hette Shanaz som bodde nära mig. Jag lärde känna henne lite eftersom vi ibland tog samma tåg till jobbet och gick tillsammans till kontoret och pratade. Gradvis fick jag veta att hon var en slags kristen, men jag var inte alls intresserad. De kristnas Gud existerade bara, så vitt jag kunde se, i huvudet på enkla människor som behövde något sådant att tro på. Kristendomen var inte baserad på fakta, utan på en bok som var full av brister och som troligen inte var sann. Kristendomen låg långt efter de mer upplysta tankestrukturerna som fanns i de österländska religionerna. Så tyckte jag då.

Saker och ting förändrades något när jag träffade Shanaz’ man Henry och hans vän, en kille som också hette Sam. Sam kom från Frankrike, var i min ålder och han var en trevlig kille. Den första kvällen vi träffades, under en middag hemma hos Henry, frågade han mig: “Vad har du för mål i livet?” Hur kunde han veta att jag hade tillbringat det senaste året eller så med att fundera på just denna fråga?! Det är inte precis vad man frågar varje person man träffar.

Under de följande månaderna träffade jag Henry, Sam och andra personer från deras kyrka lite av och till. Jag hade aldrig tidigare träffat personer som dessa i mitt liv. De trodde på Bibeln. Tidigare hade jag trott att inte ens kristna riktigt tror på Bibeln bokstavligen, och att man måste se den i ljuset av allegorier, metaforer och liknande för att kunna förstå innebörden av den. Men inte alls. De trodde helt enkelt på vad den sa. Bokstavligen, punkt slut.

Jag insåg också ganska snart att även om  jag hade avskrivit kristendomen så visste jag egentligen inte alls mycket om den. Det fanns en massa saker i Bibeln som jag inte hade en aning om. Tungomålstalande. Profetior om världshändelser. Dinosaurier. Helvetet.

Jag såg också att dessa människor faktiskt hade en relation med Gud. De bad till Honom om de minsta saker, som vädret till exempel, men också om större saker. Det slog mig verkligen att de talade med Honom som de skulle ha gjort med en person.

När jag hade frågor svarade de mig och visade mig Bibelverserna som låg till grund för deras ståndpunkter. Jag hade exempelvis alltid trott att kristendomen hade stora problem med att förklara dinosaurier, eftersom Bibeln inte nämner sådana djur. När man väl hittade fossila dinosaurier, så motbevisade de Bibeln. Återigen var det inte på det viset. Jag kommer tydligt ihåg hur Henry visade mig bibelverser i Jobs bok där dinosaurier beskrivs – och ytterligare ett av mina skäl till att inte tro hade försvunnit.

Vid den här tiden i mitt liv hade jag också kommit till insikt om att jag var långt ifrån perfekt själv. Jag hade gjort saker som jag ångrade. Jag visste att mitt sporadiska användande av droger inte var bra för mig. När jag tittar tillbaka kan jag se att Gud redan höll på att arbeta mycket med mig. Jag visste inte det då, men Bibeln säger att Gud kallar en person och att Han också överbevisar om synd. Detta hände mig utan att jag ens visste om det.

Det viktigaste som hände mig under dessa veckor var att jag fick svar på alla mina frågor. Jag skulle aldrig ha trott att det var kristendomen och Bibeln som hade svaren. Men det konstiga var att när Henry och de andra berättade för mig om saker från Bibeln, så trodde jag dem. Vad jag tidigare trott på angående andliga saker lät nu löjligt i mina egna öron. Men vad Bibeln talade om övertygade mig djupt. Jag visste helt enkelt att det var sant. Jag visste inte varifrån denna övertygelse kom. Men nu, när jag ser tillbaka, förstår jag att Bibeln säger att den Helige Ande kommer att visa dig sanningen. Det är ett av hans namn – sanningens Ande, och det finns en anledning till det.

Så jag stod inför ett val. Å ena sidan hade jag inte den minsta önskan att bli en pånyttfödd kristen. Kristendomen är nog det som är minst på modet i Storbritannien idag. Jag såg inte fram emot att möta mina kamrater och min familj och tala om för dem att jag nu trodde på Gud, Jesus och Bibeln. Men å andra sidan var jag nu en troende. Jag visste att allt detta var sant, och fastän min naturliga, köttsliga önskan var att fortsätta leva ett hedonistiskt liv, så ville jag bli frälst. Jag hade velat veta sanningen om livet, och livet efter döden, och Gud hade visat mig den. Jag hade hittat svar på livets stora frågor. Jag visste att jag måste se till att min själ var säker; att om jag dog utan att vara frälst så skulle jag inte komma in i Himmelriket.

Det finns ett pris man måste betala för att bli frälst, och det är att ge sitt liv till Gud. Det perspektivet fick mig att dröja på beslutet ett tag… men i slutändan visste jag att jag måste göra det. Efter en speciellt sömnlös natt ringde jag Sam och sade till  honom att jag ville bli frälst. Efter jobbet den dagen gick jag iväg för att träffa honom. Efter att han gjort klart för mig att jag visste vad jag gjorde och att det var ett 100%-igt beslut, så gick vi i bön. Jag bad Gud att förlåta mina synder, och efter en minut lade Sam och en annan äldste från församlingen sina händer på mig och bad att jag skulle få den Helige Ande. Efter ett par minuter började jag tala i tungor… ett nytt språk som den Helige Ande ger dig när Han kommer in i dig. Och sedan döptes jag under vatten. Därmed uppfyllde jag Jesu Kristi avgörande ord:

"Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike”. (JOHANNESEVANGELIET 3:5)

Ganska snart efter detta började jag uppleva Guds mirakulösa kraft. Jag var förändrad. För första gången in mitt vuxna liv kunde jag le åt främlingar eller människor i affären. Jag kände mig lycklig. Jag hade en oerhörd frid inom mig eftersom jag hade funnit sannigen. Och jag visste att jag var fri från mina synder. Tidigare hade jag varit orolig för hur folk skulle reagera på de saker som jag gjort fel. Nu visste jag att Gud hade förlåtit mig och det var allt som spelade någon roll. Jag har knappt tänkt på dem sedan dess.

Jag upplevde en fullständig fövandling i mitt sätt att tänka och känna. Jag fick genast en relation till de andra personerna i församlingen som var mycket, mycket djupare och mycket mer uppriktig än vad jag upplevt med människor i allmänhet. Och saker som hände i världen kunde jag plötsligt förstå när jag såg dem genom Bibelns ljus. Bibeln förklarar bokstavligen allt. Den blev levande för mig, och jag förstod att det är en levande bok, som Gud använder för att  tala till människor. Så enkelt är det.

Allteftersom har min tro vuxit, liksom förståelsen för Guds vägar. Jag har rest runt i världen med kyrkan och har upplevt många fantastiska saker. Guds välsignelser är otroliga. Jag gifte mig 2006 och lever nu ett lyckligt liv med min fru, som jag träffade genom kyrkan, och vår lille son.

Om du läser detta och har funderingar om Gud, eller om att bli en kristen, så uppmanar jag dig att ta reda på mer. Du KAN hitta sanningen – eftersom Gud vill visa dig den om du söker den. Bry dig inte om vad media, dina vänner eller ‘allmänt erkänd vishet’ säger – ta reda på den verkliga sanningen själv.  "Sök HERREN medan han låter sig finnas" (JESAJA 55:6).

Om du vill veta något mer om mitt vittnesbörd så kan du kontakta mig genom att skriva till oss och fråga efter mig.

Sam

Post new comment