Guds helandeunder av vår son Jonathan!

Christof, Monika och Jonathan - Perth, Skottland

Foto på Christof, Monika och Jonathan

Hej, vi är Christof och Monika från Perth och vi skulle vilja berätta för er om vår son Jonathan och om allt vad vi av Guds nåd har upplevt med honom.

Redan under graviditeten sade läkarna, efter att ha gjort särskilda undersökningar, att vår baby skulle ha en sjukdom kallad "hypoplastisk vänsterkammare". Läkaren sade att detta är en av de värsta hjärtsjukdomar som finns. Alla barn, som förr i tiden diagnostiseras med detta syndrom, dog vanligtvis kort efter födseln, eftersom denna sjukdom innebär att blodcirkulationen inte fungerar ordentligt. När kirurger opererade detta tillstånd blev resultatet alltid detsamma - barnet dog. Operationen delades då upp i två separata procedurer, men resultatet förbättrades inte mycket, och läkarkåren övervägde att helt och hållet utesluta operation som behandling. Senare delades operationen upp i tre separata procedurer, vilket började resultera i bättre utsikter för barnet.

Vi hade tre valmöjligheter: att avbryta graviditeten; att låta honom dö efter födseln; eller operation, vilket innebar att barnet skulle genomgå åtminstone tre operationer under de kommande åren. Alla operationerna, särskilt den första, är väldigt riskabla och kan resultera i att barnet dör. Operationerna skulle inte bota honom, men skulle förlänga hans liv med några fler år. Han skulle alltid förbli kroniskt sjuk.

Detta var fruktansvärda nyheter. Vi bar våra tankar och vår rädsla till Gud och vi berättade nyheten för vår församling. Alla började att be i Jesu Namn att det skulle ske ett skapande under.

En vän sade till mig (Christof) att läsa boken "There is a Miracle in Your Mouth" ("Det finns ett mirakel i din mun") vilken innehåller en berättelse om ett mycket sjukt barn. Jag gjorde det och det berörde mig djupt. Där läste jag att du måste hitta dina löften, bekänna dem och Gud kommer att låta Sitt Ord ske. Jag sammanställde alla löften ifrån Bibeln som hade skickats av andra genom brev till mig samt de som Gud hade visat mig vid olika tillfällen. Bibelorden (vissa är mycket lika varandra) påminde mig om en cirkel. En bibelvers ledde till nästa och de passade alla ihop perfekt. Under graviditeten fanns det stunder då jag plötsligt började att gråta. En gång kom Bibelordet i JESAJA 26:4 till mig: "Förtrösten på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa." Det gav mig djup frid i hjärtat och jag slutade omedelbart att gråta. Gud lät Sitt Ord i JESAJA 26:3 ske: "Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid; ty på dig förtröstar han."

Födseln och alla händelser i samband med den blev mycket välsignade av Gud. Efter förlossningen sade läkarna att Jonathans tillstånd, efter omständigheterna, var gott. Så började livet på sjukhuset, vilket var som att vara in en helt annan värld. Det var en tid då det gich upp och ner, av att få goda nyheter, dåliga nyheter eller inga nyheter alls. På sjunde levnadsdagen genomgick Jonathan sin första operation. Vid den tiden brukade endast hälften av barnen med detta tillstånd faktiskt klara sig fram till operationen, och bara 50 procent överlevde den, eftersom det är så påfrestande för kroppen. Hela församlingen bad för honom under denna tid (och även under de andra operationerna och varje gång det uppstod svårigheter). Herren beskyddade honom och kirurgerna utförde ett utomordentligt arbete. Det uppstod bara några få komplikationer och de flesta var inte speciellt svåra. Varje gång de uppstod bad vi och Herren svarade och visade att Han är Herre över allt - till exempel när han fick pneumothorax. Läkarna var förbluffade över att Jonathans tillstånd fortfarande var gott och att allt de behövde göra var att öka den konstgjorda andningen. Inom endast 24 timmar - en tid av oavbruten bön -försvann pneumothoraxtillståndet helt. Läkarna sade att andra barn som råkar ut för denna komplikation kan befinna sig i ett mycket allvarligt tillstånd på väldigt kort tid. En vecka efter operationen dog ett annat barn, som diagnostiserats med samma syndrom, kort efter att ha genomgått samma operation. Det var en sorglig och även mycket eftertänksam tid och återigen insåg jag att allt liv kommer från Gud, genom Hans nåd.

När Jonathan var ungefär tre veckor gammal kunde vi lämna sjukhuset. Han hade utvecklats bra och läkarna var förbluffade över att han var vid så god hälsa, fysiskt och mentalt, till och med medan han fortfarande låg på intensivvårdsavdelningen. Detta är normalt sett inte förunnat barn med sådana allvarliga hjärtsjukdomar.

De följande månaderna var fyllda med matning varannan timme, dag och natt. Vi hade fullt upp under denna tid, men vi såg Jonathan växa. Vi åkte till kardiologen varje vecka för kontroll, och varje gång bad vi att resultaten skulle vara bra. Under syrekontrollen brukade vi sitta och vänta på att syrenivån i blodet skulle stiga till 70% eller mer - vilket vanligtvis krävde lite tålamod.

Jonathan var tvungen att genomgå sin andra operation när han var ungefär fyra månader gammal. Operationen gick bra, han återhämtade sig och behövde bara syrgastillskott ibland. Men under dagarna som följde behövde han plötsligt syrgas hela tiden, beroende på en låg blodgasnivå. Läkarna kunde inte hitta orsaken till detta. De sade att om detta fortsätter och han mår bra för övrigt, skulle de skriva ut oss från sjukhuset, med en syrgastub och en liten apparat som kontrollerar syrenivån i hans blod. Först kom detta som en chock för mig. Jag sökte igenom bibelverserna som jag hade samlat ihop så att Gud kunde ge tro. Vi bad alla att Gud skulle manifestera Sig. När någon frågade mig hur det stod till med Jonathan sade jag - med tro på Guds Ord - att vi skulle åka hem utan syrgastuben. En kontrollundersökning visade att Jonathans hjärta fungerade bra, utan några problem. Följande dag ökade plötsligt syrenivån i hans blod till 88 % och stabiliserades där. Ett par dagar senare lämnade vi sjukhuset, med syrenivån fortfarande på denna höga nivå, fastän den var så låg före operationen och läkarna då hade påpekat att det inte var troligt att den skulle öka till den nivå vi ville (85-90 %). Under året som följde denna operation, hade han en syrenivå på 90 %. Vi var mycket glada över att kunna åka hem utan syrgastillskott.

Vi tre års ålder genomgick han sin tredje operation, vilken också gick bra, även om det inte var en enkel operation. Efteråt fick han diafragmaparalys, var nära att utveckla lunginflammation och hade flera blodutgjutningar. Efter att han fått förbön behövde han ingen normal behandling med smärtstillande medel, fastän detta hade varit nödvändigt innan.

Efter sex veckor kunde vi lämna sjukhuset och kunde se hur han återhämtade sig. Gång efter annan såg vi hur Gud besvarade våra böner för Jonathan och hur Han utförde under. Hans Ord fanns alltid där för att ge tro. För närvarande har jag nästan två sidor fulla med bibelverser som hjälpte mig under denna tid. Gud gjorde Sitt Ord levande för att ge oss styrka och tro.

Åren har gått och Jonathan är nu en tonåring. Gud har räddat honom genom farliga tider då han t.ex. hade proteinförlorande enteropati; infektion i gallblåsan som störde warfarinbehandlingen, vilket medförde att hans blod inte levrade sig; en cykelolycka och ett antal infektioner. Gud var med honom genom allt detta. De senaste undersökningarna visar at Jonathan är vid mycket god hälsa, och vi är glada att ha honom hos oss - ett levande vittnesbörd för Guds mirakler.

Gud månar bäst om Jonathans fysiska välmående och allteftersom tiden går inser jag mer och mer att föräldrarnas ansvar är att måna om barnets själ. Denna uppgift har Gud givit oss. En vis person sade en gång: "Människans största ansvar i livet är att försäkra sig om att hans värdefulla själ är lycklig och räddad i evigheten; inget annat, inget annat är så viktigt som detta."

Nyligen fick Jonathan gåvan av den Helige Ande med tecknet av att tala i tungor och han döptes under vatten efteråt. Han lär känna Gud mer och mer!

Post new comment