Hur jag fann Gud efter år av sökande

Teresa - Rom, Italien

Foto på Teresa

Jag skulle vilja berätta hur Gud öppnade mina ögon och visade mig att Han verkligen lever. Det var mellan åldern 12 till 16 som jag började söka sanningen. Jag tänkte ofta på frågor om rätt och fel och ville veta varför så grymma saker som krig, våldtäkt, mord osv. händer i världen. Jag undrade om de berättelser om Gud som jag hade hört var sanna eller inte, och om det verkligen bara finns en Gud.

Under min uppväxt bad jag till Gud varje dag och gick till katolska kyrkan på söndagarna, men när det gällde frågor om livets mening kunde jag inte hitta tillfredsställande svar. Varje religion gav olika svar på mina frågor. Vissa människor sade att man måste göra en pilgrimsfärd till en speciell plats för att behaga Gud, och andra sade att jag skulle be till Maria, Petrus eller någon annan död person för att kunna komma till sanningen och bli frälst efter döden. Men Herren visade mig följande verser: JESAJA 42:17, och 2:a budordet: 5 MOSEBOKEN 5:8-10.

Andra sade att jag skulle göra goda gärningar för att komma till himlen och vissa personer till och med svarade mig med orden: “Jesus älskar dig som du är - så gör vad du vill - Han förlåter dig – det är vad Bibeln säger”. Men jag kunde inte tro på allt detta. Jag undrade vilken sort Gud kunde "köpas" med en pilgrimsfärd eller genom att göra goda gärningar? Hur verklig är Hans nåd och kärlek om Han kan mutas?

Och hur var det med alla hemska saker jag hade gjort innan och fortsatte att göra? Vad är rätt och vad är fel? Vem definierar det? Vem bryr sig om det? Ju mer jag frågade och ville veta sanningen, desto fler föreställningar om Gud fick jag. Till slut, när jag var omkring 18 år, blev jag trött på att söka. Jag var mycket besviken och försökte till och med begå självmord två gånger, för jag såg inte någon mening med att existera i en sådan korrupt och galen värld. Lyckligtvis misslyckades båda försöken och efter det andra självmordsförsöket visste jag plötsligt i mitt hjärta…"Det finns en Gud och Han vill att jag lever." Av vilken anledning? … Det hade jag ingen aning om.

Jag ropade till Gud: "Jag skall sluta att söka på egen hand, jag är trött på det - om du är den levande och kärleksfulla Guden och om du verkligen intresserar dig för mig, visa mig då att du är verklig! Led mig till den kyrka, församling, grupp eller var du än vill att jag ska vara. Om du är Gud - kan du göra under utan hjälp av mina gärningar." Och så gav jag ett löfte: "Nästa gång jag kommer i kontakt med en församling som talar om Gud för mig ska jag gå med dem helt och hållet, vad de än säger till mig att göra. Om du är Gud - led mig! Om det inte finns någon Gud - då spelar ändå ingenting någon roll!"

PSALTAREN 18:6-7,17,20 säger: “Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron… Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen… Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.”

Och det var så som Gud drog mig ut ur smutsen!

Jag var 20 år när en kille från Christian Assemblies International frågade mig om jag ville komma till ett möte med sant kristna personer. Nåväl - jag blev inte övertygad av vad han sade, men jag kom med i alla fall. Jag tyckte det var konstigt att träffas i en lägenhet - med bara tiotalet personer närvarande. Men jag tänkte: "Det spelar ingen roll hur många de är - vad de predikar är det viktigaste."

Det som verkligen överraskade mig var ett Bibelord de visade mig: MARKUSEVANGELIET 16:17-18, vilket säger att det finns tecken som följer om du har den Helige Ande, som att tala i tungor. Jag hade aldrig hört talas om det innan och insåg att jag under nästan tjugo år bara hade lyssnat till vad prästerna i katolska kyrkan hade predikat, men aldrig hade tagit fram en Bibel för att läsa Guds Ord själv. Jag hade aldrig jämfört mitt liv med Bibelorden som vi borde lita på såsom varande "kristna".

Under mötet började folk be i anden, men jag var fortfarande inte övertygad. "Vad gör jag här egentligen?" frågade jag Gud och mig själv. Och plötsligt kom jag ihåg löftet som jag en gång gav! Det var mer än ett år sedan jag gav det där löftet och jag hade totalt glömt bort det fram till den där söndagen i februari år 2001. Jag var chockerad och var tvungen att ta ett mycket ovanligt beslut. Jag sade: "OK Herre, jag riskerar allt jag har. Hjälp mig ut ifall mitt beslut är fel, men jag skall gå med i den här församlingen som jag har lovat och helt lägga mitt liv i dina händer – gör vad du vill med mig - nu!”

Det var som att ha vrålat ett jättevrål och jag kände mig fri för första gången i mitt liv. Fri från all vrede som jag haft inombords i åratal. Och jag visste att ingenting betyder något utom frälsning genom Jesu Kristi offerdöd för alla mina synder och ett nytt liv från och med nu! Tårarna flödade och jag kom ihåg att jag, hemma i flera år, ibland hade haft de där konstiga stavelserna i mitt huvud. Var detta att ‘tala i tungor’ som folk runt omkring mig höll på med? Jag började bara uttala vad som kom i mitt sinne och det utformade sig själv mer och mer till ett språk som jag aldrig hade hört förut. Du kan tro att jag var lycklig, och fortfarande är, sedan den dagen när Gud öppnade mina ögon för Sitt Ord. Senare den dagen blev jag döpt under vatten, för jag kände till Bibelordet i MARKUSEVANGELIET 16:15-16.

Jag är tacksam för Guds nåd och att Han har utvalt mig också. Att se Hans verk och under och att lära känna Honom mer och mer är så viktigt för att kunna förstå det som händer i vår värld!

Ta risken – och be Gud att visa dig att Han är verklig!

I KRISTI KÄRLEK,
Teresa 

Post new comment