Helad från dövhet, fibromyalgi och andra sjukdomar

Lars, Fil kand - Coffs Harbour, Australien

Foto på Lars

Hej! Jag heter Lars och jag vill gärna berätta hur Gud mirakulöst helade min vän Rebecca från en hel lista med sjukdomar, inklusive dövhet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, irritabel tarm, tinnitus, och snuva.

Rebecca gick i skolan tillsammans med Claudia och Billy, som länge hade varit kristna i vår församling. En kort tid efter att hon lärt känna dem sade hennes föräldrar till henne att inte umgås med dem, eftersom de trodde att de var med i en sekt. Men Rebecca stoppades inte av detta och ett gott kamratskap utvecklades mellan dem. De tappade emellertid kontakten under åren, eftersom Rebecca flyttade till Dunfermline för att studera när hon var 19 år.

Vid den tiden var hon döv på högra örat: Hon led av en medfödd hörselnervskada. Läkarna hade upptäckt den när hon var 4 år gammal och när hon var i tonåren blev hon tvungen att börja använda hörapparat. Hon fick diagnosen fibromyalgi när hon var 14, fastän hon redan hade lidit av det såväl som av många andra hälsoproblem under en lång tid. Några av dessa innefattar: kroniskt trötthetssyndrom, TMJD (käkledssmärta), epicondylit (tennisarmbåge), patellofemoral smärta (smärta under knäskålen), irritabel tarm, tinnitus, och rinit.

Fram till att Rebecca var 19 år hade hon klarat av att leva med sin hälsa så som den var. Det var alltid en kamp, men på något sätt klarade hon ändå av att gå till skolan, att gå till arbetet och att ha ett socialt umgänge. Men vid den här tiden, kort efter det att hon flyttat till Dunfermline, blev hon väldigt sjuk. Smärtan blev så intensiv, och tröttheten så överväldigande, att hon knappt kunde komma ur sängen. Snart blev det omöjligt för henne att leva ett normalt liv. Smärtan och tröttheten gjorde henne så svag att hennes studier blev lidande och hon kämpade med att klara av sitt deltidsjobb. Utöver detta hade hon utvecklat glossofaryngeal neuralgi, vilket är när en artär och en nerv trycker mot varandra på baksidan av hjärnan. Detta skapade en olidlig smärta. Det var som om hon blev knivhuggen direkt genom sitt vänstra öra in i huvudet. Det fanns enstaka bra dagar när hon kunde gå ut på en liten promenad, men den mesta tiden var hon sängbunden.

Om du har lidit av någon av dessa eller liknande sjukdomar så förstår du den extrema smärta och det obehag hon led. För att försöka hantera smärtan gick hon till sjukhuset för att få steriodinjektioner och tog också många olika slags starka smärtstillande och lugnande tabletter inklusive tramadol (morfinbaserad) och diazepam. Dessutom tog hon starka anti-inflammatoriska mediciner som arthrotec, vilket gav henne magsår. Beträffande den glossofaryngeala neuralgin, så ville läkarna operera genom att öppna hennes skalle och lägga in en pytteliten kudde mellan artären och nerven i hennes hjärna, som ett försök att ta bort smärtan helt och hållet. Chansen att operationen skulle lyckas var 80%.

Vid detta skede hade hon förlorat alla ambitioner, och hon kände sig fångad som om hon blivit avskuren från omvärlden: Hon hade inget socialt liv längre, var tvungen att ge upp sina studier och även sitt deltidsjobb. Läkarna sade att hon aldrig skulle bli bättre och hon gick till en psykolog på grund av depressionen och desperationen hon befann sig i. Hennes dagliga tankar var “Hur kan detta komma sig?” “Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” och “Spelar det någon roll längre?”

När hon var som djupast nere hade hon ständiga tankar på självmord. Hon var tvungen att flytta tillbaka till sina föräldrar, eftersom hon inte längre kunde bo själv. Det var då som hon började ropa till Gud och ville komma i kontakt med sin väninna Claudia igen. Ett par veckor efter att hon flyttat tillbaka till sina föräldrar, stötte hon på Claudia, som då till sist bjöd in henne till ett församlingsmöte. Det var här som jag träffade Rebecca för första gången. Rebecca berättade för oss hur mycket hon hade känt sig som hemma med oss men på grund av sin sjukdom tog det några veckor innan hon kunde komma igen. Under det mötet talade vi om Guds kraft och att Gud vill att människor skall vara friska och att Han förväntar sig att Hans efterföljare skall be för de sjuka. Vi läste många verser som MARKUSEVANGELIET 16:15-20, JESAJA 53:5, MATTEUSEVANGELIET 4:23, och HEBRÉERBREVET 13:8 och förklarade dem för henne.

Många personer fick förbön under det mötet och Rebecca bad om förbön för den glossopharyngeala neuralgi som hon led av. Vi lade händerna på henne och bad i Jesu namn (MARKUSEVANGELIET 16:18). Till att börja med hade hon fortfarande ont, som om någon högg henne genom örat, men i det ögonblick hon lämnade mötet och gick ut försvann smärtan helt och hållet. För första gången på tre och ett halvt år och fram till idag har smärtan aldrig kommit tillbaka. Hon förstod att Gud är verklig, och kom tillbaka föl jande vecka, trots att hennes föräldrar hotade med att slänga ut henne om hon gick igen. Vi råkade ha en bönekväll den fredagen och ledde Rebecca genom bibelverserna om hur man blir frälst. Vi tittade på verser om dopet genom nedsänkning och Rebecca bad sedan om att få bli döpt, vilket vi gjorde. Direkt efteråt, i badkaret på övre våningen, läste vi några bibelord om att ta emot den Helige Ande (APOSTLAGÄRNINGARNA 2:4, LUKASEVANGELIET 11:13), och sedan lade vi händerna på henne och bad Gud att fylla henne med den Helige Ande. Som en följd av detta började hon då tala i tungor och var född på nytt.

Sedan lade vi händerna på henne igen och bad Gud att hela henne fullständigt, från hela listan av hälsoproblem som hon led av, inklusive dövheten på högra örat och Gud helade henne omedelbart, från allting! Direkt efteråt talade jag i hennes högra öra och hon hoppade nästan till eftersom det var så högt. Hela hennes högra sida hade blivit levande av ljud ! Hon var inte längre döv och tog bort hörapparaten. Fibromyalgin var också borta och smärtan som hon lidit av i åratal hade bara försvunnit. Hon sade att hon bara ville springa, för hon var så full av energi. Som kronan på verket kunde hon sova den natten för första gången på väldigt länge.

I Kristi Kärlek,
Lars
 

Post new comment