Gud frälste vår son

Barbara, John och Sonni - Nürnberg, Tyskland

Foto på Barbara, John och Sonni

Kära bröder och systrar i Australien,

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och tacka alla för att ni med sådan kärlek tog emot min son Peter i er församling.

Gud har utfört ett stort mirakel i honom! Jag tackar Gud för det dagligen. Ni var där när han blev omvänd. Jag var här i Tyskland och bad till Gud att Han skulle ge honom ett nytt perspektiv på livet. När Peter åkte till Australien var han deprimerad, desperat och olycklig över sin situation. Han hade inget mål i livet och hade till och med tankar på självmord. Vid den tiden hade han just avslutat sin militärtjänstgöring, var arbetslös och såg allting på ett negativt sätt. Vi hoppades att resan till Australien skulle ge honom ett nytt perspektiv och jag visste att John skulle tala med honom om Jesus. Gud svarade på mina böner och gav Peter nåd att tro. Jag blev väldig glad när jag hörde nyheten om hans dop.

Sedan han kommit hem kan jag se hur den Helige Ande har förändrat honom. Förr var det alltid en spänd atmosfär hemma när Peter var där. Nu har Herrens frid flyttat in i vårt hem. Jag kan tala med honom och jag är glad över hans iver i fråga om tron och över de positiva förändringarna i honom. Han har ett mål igen – han hittade MENINGEN med sitt liv. Halleluja! Jag är övertygad om att Herren har stora planer för honom. Fortsätt, snälla ni, att be för honom, att han förblir stark i tron och att Guds Ord skall utveckla djupa rötter i hans hjärta. Och särskilt att han inte glömmer bort kärleken som nämns i 1 KORINTIERBREVET 13.

Mitt särskilda tack går till Udo, Mark, Robby, Hauke och deras familjer som tog emot Peter i sina hem och självklart till John och Sonnie. Gud välsigna er församling och arbetet i Australien och på Nya Zeeland. Jag hoppas innerligen att jag kan besöka er en dag och lära känna er personligen.

Tills dess
Med Kristi Kärlek
Barbara E.

Vittnesbörd från John och Sonni:

Vi hade inte haft mycket kontakt med Peter sedan vi kom till Australien. Bara ett desperat telefonsamtal från hans mamma i mars gav oss en bild av hans dåvarande situation.
Han var olycklig, arbetslös, deprimerad och hade tankar på självmord.

När vi fick telefonsamtalet från hans mamma, som bad oss att låta Peter bo hos oss i Australien ett tag, visste vi inte riktigt vad vi hade att förvänta oss. Det första telefonsamtalet vi fick från Peter efter det att han hade landat i Brisbane summerade i stort sett vad hans mamma tidigare hade berättat.

För att ge er en beskrivning så var han helt och hållet negativ gentemot allting, olycklig hela tiden och totalt frustrerad över hela sin situation. Att åka till vackra platser som Surfer’s Paradise eller Byron Bay gav honom ingenting. Han brydde sig helt enkelt inte och blev ganska sur om saker och ting inte gick som han ville. Så de första veckorna med honom i närheten var inte precis roliga och jag tror att vi alla tre undrade om det var rätt beslut att låta honom komma hit.

Ju värre det blev, desto mer verkade Gud närma sig honom. Kort före sitt dop hade han gång efter annan mycket obehagliga raseriutbrott som resulterade i depressiva känslor.

Men Prisa Herren – Han gav inte upp med honom utan gav honom nåd att omvända sig och bli döpt och fylld med den Helige Ande.

Steg för steg förändrades han till en trevlig ung man med en ny inriktning i sitt liv och en glädje i sitt hjärta som ingen kan ta ifrån honom.

Prisa Herren.

John (Peters kusin) och Sonni

Coffs Harbour, New South Wales, Australien

Post new comment