Från kommunism till Kristus

Nadia - St. Petersburg, Ryssland

Foto på Nadia

Hej  ifrån St. Petersburg allesammans,

Jag föddes och växte upp i det kommunistiska Ryssland. Min pappa var övertygad i sin tro på kommunismen och han sa till mig att det viktigaste i livet var att bli “en god människa”. Jag fick aldrig reda på exakt vad han menade, för han dog när jag var 11... Han brukade berätta en massa saker för mig som fick mig att tänka på Gud, och när jag frågade honom rakt ut om Gud finns, sa han att han ärligt talat inte visste. Från och med då hade jag ingen frid i hjärtat vad gäller min pappas själ. Han var en “god man”, men jag tänkte, “Om det finns en Gud – är han då med Honom?

Senare blev jag “troende” och började gå till ortodoxa kyrkan, fastän den bara besöktes av mycket gamla människor som inte hade något att förlora ifall de skulle utsättas för förföljelse från myndigheterna. Jag besökte många olika kyrkor, träffade många människor och besökte till och med ett kloster vid ett tillfälle, men jag kunde inte få klarhet i någonting – allt var ett mysterium, rökelse, “himmelens drottning”, “fädernas lära”, etc. [Här finns lite information om vad som är fel med läran i den ortodoxa kyrkan] Men, Gud besvarade alltid mina böner.

Sedan förstod jag att jag hade en mycket självisk attityd gentemot Honom – jag bad om vad jag behövde och fick det, men jag tänkte inte på Hans vilja. Det måste finnas något som Han ville att jag skulle göra. Jag kom ihåg att jag stod bland alla förgyllda saker och stearinljus i en ortodox kyrka och bad uppriktigt Gud att visa mig vad Han ville att jag skulle göra. Många tvivel letade sig fortfarande in i mitt sinne: vem är jag att jag skulle ifrågasätta auktoriteten och århundraden av etablerade traditioner, läror om kyrkofäderna etc? Jag bad Gud att leda mig till en “församling” (förundrad över varför jag använt det ordet, som var nytt för mig). Jag blev generad när jag insåg hur skenheligt mitt liv var. Å  ena sidan dolde jag inte att jag var ‘troende’ (vilket helt och hållet chockerade vissa personer), och ändå, å  andra sidan, var mitt liv inte bättre än någon annans. Jag hade förstått att det faktum att jag gick i kyrkan inte gjorde mig till en kristen, och jag upptäckte mer och mer hyckleri i kyrkan, särskilt när jag började studera Bibeln. 

Gud besvarade alltid mina böner!

Till en början hade jag ingen Bibel alls och när jag bestämde mig för att köpa “den illegala boken” för en fjärdedel av min månadslön, mötte jag “av en slump” några amerikaner, som gav mig en splitter ny Bibel i present. Det kunde jag helt enkelt inte kalla en slump! Amerikanerna förklarade också för mig om att ha en “personlig relation med Gud” och den frasen hade en stor påverkan på mig. Jag kunde inte få den ur huvudet… inga ikoner, inga “helgon”, inte ens kyrkobyggnaden – utan endast Jesus Kristus som medlare mellan människan och Gud. Jag kände en fysisk lättnad, som om jag befriats från en tung börda. Jag började sluka det Nya Testamentet och hade många frågor. Mina nya vänner gav mig svar och förklaringar för det mesta genom att öppna Bibeln och visa mig bibelorden.

 

Men det fanns fortfarande en känsla av att något fattades...

Allt verkade vara bra. Jag blev välsignad med ett jobb som jag aldrig hade kunnat drömma om – jag reste mycket och tyckte om det jag gjorde – men det fanns fortfarande en känsla av att något fattades. Jag blev alltför upptagen för att öppna Bibeln och förstod att situationen måste förändras.

Då kom en dansk man fram till mig i Kreml. Han sa att jag hade “vuxit ur” rollen som turistguide och att det var dags för förändringar i mitt liv. Han var väldigt påstridig och nästa dag bjöd han in mig att komma och besöka han land! Efter många enträgna telefonsamtal från honom, lyckades han övertala mig att ta semester och besöka Danmark.

När jag bad min chef om min förtjänta semester (en månad), vägrade hon, eftersom arbete planlagts månader i förväg och det fanns ingen annan som kunde rycka in för mig. Så jag sade upp mig (fastän detta var en otänkbar handling då jag verkligen älskade mitt job så mycket). För att göra en lång historia kort, befann jag mig på väg till Köpenhamn i november 1990. Jag bad och lade hela resan i Herrens händer.

Köpenhamn var “trevligt”, men blev ingen “jättesuccé”. Mycket snart började jag tänka på att resa till Tyskland för att träffa några vänner där, eller – efter att jag lärt känna några ryssar – att flytta in hos dem (de var alla politiska flyktingar och de var säkra på att jag skulle stanna i Danmark). När jag tittade igenom min anteckningsbok såg jag ett bibelord uppskrivet där: “Men vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa…” (ROMARBREVET 8:28). Detta bibelord talade till mig. I den stunden visste jag att Gud talade direkt till mig och jag slutade oroa mig.

På en lördagskväll, dagen innan jag skulle flytta in hos mina nya vänner, gick jag längs en gata i stan när en ung dam gav mig ett traktat och sa att det handlade om Bibeln. Jag tackade henne och gav tillbaka det eftersom jag inte kunde förstå danska, och dessutom var jag redan en “kristen”. En man som var med henne frågade mig tvärt, “Om du säger att du är en kristen, har du fått den Helige Ande?” Ingen hade någonsin frågat mig en sådan förbryllande fråga… Hur skulle jag kunna veta om jag hade den Helige Ande eller inte?

Allt jag visste från kyrkan och från Bibeln var, att det finns en treenighet – Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande. Men jag hade aldrig funderat på att man kan ha personlig kontakt med den Helige Ande. Då berättade Stefan (mannen som frågade mig) om pingstdagen och hur de första apostlarna fick den Helige Ande, och att det inte har förändrats; folk tar emot den Helige Ande på samma sätt idag! Han bjöd in mig till ett kristet möte nästa dag och ritade en liten karta åt mig. Jag sa att jag faktiskt inte kunde komma eftersom jag skulle flytta den dagen.

Om du säger att du är en kristen, har du fått den Helige Ande?

På söndagen anlände jag punktligt till den utvalda träffpunkten för att träffa en av mina ryska vänner för att resa tillsammans med honom till mitt nya hem. Han var en timma försenad (hans cykel hade blivit stulen) och han ritade en karta åt mig så att jag kunde cykla dit själv. Till min förvåning påminde mig kartan mycket om den jag fått dagen innan (som jag fortfarande hade i min ficka). Jag jämförde dem och förvånades över att söndagens mötesplats var precis längs med vägen till mitt nya boende! Eftersom jag nu cyklade ensam bestämde jag mig för att gå till mötet på vägen hem.

Då jag kom dit var mötet nästan över och jag hörde de sista bibelverserna (jag noterade att de var tagna direkt från Bibeln, vilket bevisade att dessa människor predikade endast Guds sanna ord, och det var mycket viktigt för mig). Sedan tog de nattvarden och Stefan talade ett språk som lät österländskt. Jag frågade honom senare hur många språk han kunde tala (han kom från Tyskland, bodde i Danmark och talade engelska med mig). Han förklarade för mig att under nattvarden hade han talat i tungor, och det var det spåket som han inte kunde. Jag var rätt imponerad och berörd över dessa kristna personers andliga liv. Men tanken på att jag själv skulle tala i tungor verkade vara rätt ouppnåeligt.

Senare berättade Stefans fru Ella om sin katolska bakgrund och hur falskt hennes dop som barn var; och hur hon måste omvända sig och bli döpt på rätt sätt som vuxen, genom full nedsänkning under vatten, och att efter det hade hon tagit emot den Helige Ande. (Se APOSTLAGÄRNINGARNA 2:37-39).

Jag tillämpade denna bibliska sanning på min egen situation och blev chockerad över att inse att jag inte kunde säga att jag blivit döpt på riktigt. Jag gick till nästa möte på onsdagen och när de frågade mig om jag ville få den Helige Ande svarade jag, ”Javisst, självklart!”, fastän jag inte trodde att det skulle hända. Så de lade händerna på mig och bad för mig... Plötsligt började jag tala väldigt flytande på ett okänt språk och jag förstod vad Jesus menade med “strömmar av levande vatten” (JOHANNESEVANGELIET 7:38).

Nästa dag blev jag döpt på riktigt i en simbassäng.

Så här gick det till när Herren ledde många saker i mitt liv och till slut förde mig till rätt plats där jag blev frälst! Prisa Herren! Då jag sagt upp mig från jobbet i Moskva och var fri från alla förpliktelser där, kunde jag stannade i Danmark tre månader till för att lära mig så mycket mer. Min berättelse påminner mig om de troende som det talas om i Apostlagärningarna. De trodde, men de visste inget om den Helige Ande när följande hände: “Och när Paulus lade händerna på dem, kom den Helige Ande över dem och de talade med tungor och profeterade. ” (APOSTLAGÄRNINGARNA 19:6)

Herren välsignade mig verkligen och jag är nu gift och har två underbara barn.

Nadia

 

Post new comment