Från tiggande till överflöd

Marie - Chilliwack, Kanada

Foto på Marie

Hej, jag heter Marie och det här är berättelsen om hur jag blev frälst!

Det hela började för ett par år sedan. Jag bodde i Abbotsford i British Columbia, Kanada, med min pojkvän och hans mamma. Jag hade precis flyttat till British Columbia från Ontario där jag växt upp. Jag hade flyttat hemifrån för att ingenting tycktes fungera för mig. Jag levde ett fullstängigt själviskt liv och utnyttjade alla omkring mig för att få droger och sex. Genom min livsstil förstörde jag allt hopp om att kunna få ett bra jobb. Jag klarade inte heller av att leva upp till allt mitt ansvar, vilket innefattade att vara en mor för min son. Jag ljög, lurades och stal ofta och lekte med många hjärtan för att tillfredsställa mina begär. Jag hade många planer och mål, men brydde mig aldrig om att sätta dem i verket. Jag hade övergett allt och alla och flög ut till British Columbia för att fly från verkligheten i min situation, och talade inte ens om det för mina föräldrar förrän senare.

Jag bodde med min pojkvän och hans mamma en kort tid tills vi blev utkastade på grund av min otacksamhet och respektlöshet. Vi hamnade till slut i inkvarteringar för hemlösa. Vi var där i några månader, tills jag kunde få pengar från staten för att tjäna ihop till min försörjning. Mina levnadsomkostnader var vid den här tiden mest droger och cigaretter och allt eftersom mina drogvanor blev dyrare behövde jag mer pengar. Det slutade med att jag förlorade min stolthet och lärde mig hur man tigger pengar av folk på gatan. Jag fick ihop massor av pengar genom att fråga alla som kom i min väg och gav dem alla möjliga anledningar och ursäkter som jag kunde komma på. Jag till och med grät ibland när jag berättade min historia för folk för att övertyga dem om att jag verkligen behövde pengarna. Jag lärde mig snabbt att detta var ett enkelt sätt att tjäna ihop lite pengar. 

Jag rökte marijuana. Eftersom British Columbia producerar och säljer en hel del av den drogen, är den lätt att få tag på (Man kan till och med gå in på kaféer och röka öppet här). Jag började sälja marijuana på populära platser, där det fanns en ständig ström av folk liksom på 'Skytrain'- stationer och på trafikerade gator. Det var en upplevelse som öppnade ögonen på mig. Folk fajtades med varandra för att få sälja och riskerade allt för att tjäna pengar på att sälja knark. Vissa personer hotade mig till livet varje dag, men på något sätt var jag alltid beskyddad. Jag kommer ihåg ett par gånger när folk försökte tala med mig om Guds Rike. Speciellt minns jag en man som berättade sitt vittnesbörd och talade om för mig att jag måste ändra min livsstil. Han varnade mig, men jag var för påtänd för att bry mig om det. Till slut blev platsen där jag sålde “utrökt” av polisen (Knarkhandeln stoppades på grund av omfattande polispatrullering!), så jag kunde inte sälja längre. Jag hade inga pengar mer att betala för det dyra hotellet som vi bodde på och vi tvingades leva och sova utomhus. Jag fick panik och i det ögonblick jag bröt ihop, stannade en dam sin bil på motorvägen och körde mig och min pojkvän hem till sig. Hon gav oss mat och en plats att bo på, med dusch och tvättrum, under en månad. Detta var ett mirakel!

Jag fortsatte tjäna pengar genom att övertyga folk att köpa redan använda ‘Skytrain’-biljetter. Jag haffades till slut, men jag bara fortsatte att tigga överallt och mötte alla möjliga sorters människor. På något sätt beskyddades jag från alla främlingar som gjorde närmanden. Personerna jag tiggde med var ofta knarkare som till och med skulle ge sig på sina bästa vänner för att få lite mer knark. Men jag lyckades bli vän med en flicka som alltid höll koll på mig när vi var ute på gatan. 

Jag kom till en punkt där jag inte hade något hem alls och började smyga in på platser som toaletter på shoppingcentra, jag sov på lastbilar och höll mig vaken på kaféer genom att ta crystal meth. För att äta kom jag på att man alltid kunde gå till kyrkor och få gratis måltider, så det var inte ofta jag behövde gå hungrig. Till slut var jag tvungen att ta till andra metoder för att få tag i pengar, som att stjäla från biljettautomater och parkeringsmätare, sälja mat, lura folk och sälja fejkade droger. Man kan om man bara vill. Poliserna kunde inte göra något eftersom det pågick så mycket av detta överallt.

Till slut upphörde droghandeln i området. Situationen började bli desperat eftersom det verkade som om alla platser jag gick till var ‘torra’ – jag kunde bara inte få tag på pengar. Så min pojkvän och jag beslutade oss för att lifta till Calgary, Alberta, vilket vi hört skulle vara en mycket bättre plats. I den sista kyrkan vi besökte för att få ett gratis mål mat, lade folk händerna på oss och bad att vi skulle komma bort ifrån gatorna och hitta bostad och jobb. Mirakulöst gav de oss precis tillräckligt med pengar för att kunna ta bussen tillbaka till Abbotsford.

Vi bestämde oss för att stanna hos min pojkväns mamma för en sista middag innan vi fortsatte vår väg. Det var konstigt den här gången, för när vi väl kommit dit ville hon inte låta oss åka. Jag var så tacksam det här besöket. Vi bestämde oss för att stanna tills vi kunde få ihop tillräckligt med pengar för att resa till Calgary. 

Vi bestämde oss för att stanna hos min pojkväns mamma för en sista middag innan vi fortsatte vår väg. Det var konstigt den här gången, för när vi väl kommit dit ville hon inte låta oss åka. Jag var så tacksam det här besöket. Vi bestämde oss för att stanna tills vi kunde få ihop tillräckligt med pengar för att resa till Calgary.

I Abbotsford verkade det, till skillnad från i Vancouvers centrum, vara ganska svårt att tigga pengar av folk. Istället gick jag till en arbetsförmedling för tillfälliga jobb för att hitta arbete för dagen. Det dröjde inte länge innan jag arbetade varje dag, ofta för olika företag. Speciellt på ett ställe bad de mig ofta att komma tillbaka. Så jag gick dit varje dag och arbetade hårt. De bestämde sig för att anställa mig på heltid, vilket gjorde mig mycket glad eftersom det var ett mycket bra jobb. På stället där jag arbetade fanns det många trevliga personer, särskilt en flicka som ofta pratade med mig och till och med körde mig hem ibland. Hon ringde mig ofta för att bjuda med mig för att träffa några av sina vänner. Till slut accepterade vi inbjudan efter mycket övertalning från min pojkväns mamma.

Hennes vänner presenterade sig och visade oss runt på sin gård. Vi hade en lägereld och grillade korv och alla var väldigt vänliga och välkomnande. Vi åt och sjöng runt lägerelden och sedan, efter flera samtal, började en man att tala om profetiorna i Bibeln. Jag visste att det var något särskilt med dem; de var extremt glada och trevliga.

Efter att ha hört några vittnesbörd och läst i Bibeln, bestämde jag mig för att följa med till ytterligare ett möte den söndagen. Min vän som jag arbetade med visade mig Bibelverser om att ta nattvarden (1 KORINTIERBREVET 11:23-29) vilket chockerade mig, för när jag var i Ontario brukade jag gå med till en kyrka där de lät mig ta nattvarden fastän jag hade lösa sexförbindelser och tog droger. Jag hade då och då gått till denna kyrka i Ontario, men jag tog aldrig Guds Ord på allvar. Jag brukade till och med gå till en studiegrupp, bara för att bli sedd. Jag trodde på Jesus, men lydde aldrig Bibeln och jag brydde mig inte riktigt om att göra det. Jag visste inom mig att mitt levnadssätt inte var rätt, men jag gjorde aldrig något åt det och fortsatte att röka hasch medan jag läste Bibeln. Jag insåg inte konsekvenserna av att synda eller att Bibeln säger att man skall hålla sig ren fram till äktenskapet (1 KORINTIERBREVET 6:9-10), så jag fortsatte att leva för mig själv och använda droger för att skyla över hur jag verkligen kände mig. Föga anade jag att Gud hela tiden hade en plan för mig, att jag skulle höra och förstå Hans fulla evangelium, och för första gången lära mig om omvändelse och Guds dom.

Första söndagen jag kom med till mötet använde de Andens gåvor; att tala tungomål och sedan uttydning. Jag blev så övertygad av orden, som verkade vara riktade helt mot mig, att jag bara grät och grät. På onsdagen gick min pojkvän och jag till ytterligare ett möte och denna gång hade min pojkvän många frågor. Det som gjorde intryck på mig var att de alla besvarades utifrån Bibeln och jag kunde se att den genuint efterlevdes i dessa människors liv och att de var fulla av glädje på grund av det. Till sist fattade jag mitt beslut och de sista dagarna tillbringade jag med att gråta i omvändelse över alla saker som jag gjort fel. Vi bad mycket och läste i Bibeln (JOHANNESEVANGELIET 3:3), och sedan satte vi igång! En vacker sommardag döptes vi till våra synders förlåtelse - först min pojkvän, och sedan jag! Vi var så glada och hade stora leenden på våra läppar. Jag hade varit så ängslig, men nu var jag klar i sinnet. Efter detta bad de för mig att jag skulle få motta den Helige Ande precis som i Apostlagärningarna. Så snart jag tog till mig vad Gud hade för mig och trodde på bibelverserna i LUKASEVANGELIET 11:11-13, gav mig Herren den Helige Ande och ett nytt tungomål att be på – det var så häftigt!

Nu kunde jag börja mitt nya liv i Kristus (2 KORINTIERBREVET 5:17), men det fanns en sak som jag behövde omedelbar bön för – min cigarrettrökning. Vi bad som apostlarna gjorde i MARKUSEVANGELIET 16:18 och när jag gick hem och försökte röka – smakade det inte som en cigarett – det var avskyvärt. Sedan dess har jag inte haft något som helst begär efter att röka – vilket vittnesbörd! Jag började tala om för alla vad som hänt mig och vad Bibeln säger om Frälsning. Jag hade lärt mig Bibelord och kunde nu leva efter dem i praktiken. 

Så många under har hänt sedan dess. Herren har välsignat mig hundrafalt. Han hjälpte mig att ta körkort och att få en högskoleutbildning inom sjukvården. Han försåg mig med ekonomiska medel genom ett nytt jobb, på gångavstånd från mitt hem i Chilliwack, där jag haft glädjen att se människor helade från olika sjukdomar efter att ha bett för dem. Jag har också haft privilegiet att få resa och träffa andra församlingsgrupper, såsom den i Kalifornien. Den gångna sommaren åkte jag på sommarläger där jag mötte många fler personer i församlingen – och många av dem har lika fantastiska vittnesbörd om frälsning som jag själv har.

Jag träffade till och med en vän som jag varit tillsammans med på gatorna – hon befann sig ‘av en händelse’ på samma ställe i Abbotsford en dag – och hon kom till ett av våra möten. Hon gladde sig mycket över mig och över mitt nya liv, eftersom hon hade oroat sig för mig och undrat vart jag hade tagit vägen. Vi kunde be för hennes rygg och Herren helade henne från skolios. Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga, men det skulle sluta med en hel bok! Herren har visat mig stor barmhärtighet och hade tydligen Sin hand i allting under en lång tid! Jag är verkligen glad över att Han valde mig och gav mig hoppet om att kunna uppfylla Hans stora plan – och förresten, vilken fantastisk plan det är.

Prisa Herren, Marie

Post new comment