Född på nytt!

John, fil kand (IT) - Canberra, Australien


Foto på John

Ända sedan jag var runt 12 har jag trott att Bibeln var på rätt spår. Jag brukade alltid på något sätt tro på Gud men jag gjorde egentligen aldrig något åt det. År 2000, när jag gick på universitet, insåg jag att om Bibeln verkligen är Guds Ord borde jag göra någonting åt det. Så jag pratade mycket med en del “kristna” som jag kände och ställde frågor om Bibeln. Om hur den kunde vara sann, om vad som står i den är rimligt och så vidare, men de kunde inte svara på alla mina frågor. Till slut tittade jag själv i Bibeln och bestämde, efter att ha läst om Jesus, att Han inte bara var en människa utan även Guds Son.

Så jag 'gav mitt hjärta till Jesus' som de kristna sade till mig att göra. Jag visste att jag var tvungen att ta detta på allvar och jag började ändra mitt liv lite grann. Jag försökte också att läsa Bibeln och att be emellanåt. Men hela tiden visste jag inom mig att det fanns en motsägelse mellan att jag såg mig själv som en kristen, fastän jag var alltför rädd att erkänna det för mina vänner, och att allmänt bry mig för lite om Gud.

I december 2000 (ungefär fyra månader efter det att jag hade bestämt mig för att bli en kristen) mötte jag en annan kristen från en församling som inte tillhörde något samfund. Den var helt enkelt baserad på Bibeln, och jag följde med på ett möte, som var olikt något annat möte jag hade gått på tidigare. Det var sång och så, men människorna där berättade också om under och otroliga helanden, som att tvärt sluta röka utan några abstinensproblem. Jag hade aldrig hört om liknande under tidigare, men efter mötet pratade några med mig och visade hur allt fanns i Bibeln. Jag ställde många frågor till dem och de kunde svara på varje fråga utifrån Bibeln. Jag var förundrad därför att jag såg på dessa människor att de trodde att vartenda ord som står i Bibeln är inspirerat av Gud och de hade en stor kunskap om det. En sak jag alltid undrat om så kallade kristna, är att de påstår sig tro att Bibeln är Guds Ord, men de verkar inte leva helt efter det. Ändå kunde jag se att dessa människor levde som kristna enligt Bibeln.

De sade till mig att om jag verkligen ville bli en kristen så var jag tvungen att omvända mig, bli döpt och få den Helige Ande, bevisat av att tala i tungor. De visade mig detta i Bibeln; det var väldigt tydligt och jag kunde inte förstå varför jag aldrig hade sett det i Bibeln förut. Jag var beredd att göra vad som helst för att komma till himlen. Om detta var sant ville jag göra det. Jag var verkligen övertygad av dessa människor. Jag kunde se att de inte ljög för mig ifråga om undren och jag kunde se att vad de berättade för mig kom från Bibeln. Ändå var jag lite orolig eftersom jag just hade träffat dem. Vilka var de? Var de en sekt? Hur kom det sig att jag aldrig hade hört om några av dessa saker förut? Så jag tänkte att jag skulle fråga Gud.

Jag lämnade stället sent den kvällen och körde hem. Medan jag körde på en Riksväg skulle jag just fråga Gud något och tänkte för mig själv "OK Gud...". Jag tänkte säga något i stil med ”OK Gud, om vad dessa människor talar om för mig är sant, då...”. Men allt jag fick fram var "OK Gud..." då mitt huvud plötsligt böjdes bakåt (så att min näsa pekade i luften). Jag kunde fortfarande se vägen genom att titta nedåt. Sedan, några sekunder senare, böjdes mitt huvud framåt. Jag visste inte riktigt vad som stod på men jag ville inte krocka så jag körde av vägen in på en sidoväg. När jag svängde in på sidovägen gick en riktig skön känsla, som är svår att beskriva, genom min kropp, men det kändes som om den gick hela vägen genom min kropp och ut i mina händer och fötter. Jag stannade bilen. Jag kände att min hals och tunga var väldigt spända och det kom ett ljud från min hals som om jag höll på att kvävas. I vilket fall som helst så hade jag ingen andnöd och det var inte alls obekvämt. Jag undrade om jag nu skulle göra den där grejen ”prata i tungor” som de hade talat om för mig. Så jag försökte att säga något men det lät vanställt så jag slutade ganska så snart. Det var först senare som jag insåg att jag börjat tala i tungor. Efter det fällde jag sätet bakåt så att jag låg helt på rygg. Mina magmuskler drog ihop sig så att jag satte mig rakt upp i några sekunder och föll sedan tillbaka med en duns. Detta hände några gånger och fortsatte med andra liknande sammandragningar i kroppen. Sedan slutade det. Det hela varade i cirka två minuter. Efter att det hade slutat vände jag bilen och körde hem.

Det var för mig en bekräftelse att vad jag hade hört var sant. Man har efteråt frågat mig saker som "är du säker på att de inte lade någon drog i ditt glas?" eller ”vet du att man kan få epileptiska anfall även om man aldrig haft det tidigare?” Hur som helst träffade jag tre goda vänner på väg hem (ungefär 30 minuter efter min upplevelse) och de såg tydligt att jag inte var under påverkan av några droger. Det finns inte heller någon förklaring till att det hände exakt i det ögonblick då jag frågade Gud om det som dessa personer talat med mig om var sant.

Nästa dag åkte jag tillbaka och blev döpt. Sedan dess har jag varit 100 % seriös vad det gäller Gud och förändras varje dag och lever efter Bibeln, till skillnad från den halvhjärtade "kristne" som jag var förut. Jag tror att skälet till att Gud så kraftfullt omvände mig var att jag var villig att göra Hans vilja. Så Prisa Herren, nu är jag frälst i Kristus.

Post new comment