Befriad från rockmusik

Martijn - den Haag, Nederländerna


Foto på Martijn

Band som ‘Sick Of It All’, ‘Suicidal Tendencies’, ‘Pro-Pain’, ‘Slayer’, ‘Metallica’, ‘Congress’, ‘Slipknot’ – de var mina hjältar. Vid fjorton års ålder fick jag inte gå på en ‘Metallica’-konsert och på grund av det förstörde jag ett helt år i skolan och hatade mina föräldrar. Min upproriskhet började förmodligen tidigare, men efter denna händelse blev det bara värre. Jag började hata alla och alla andra hade fel förutom jag.

Mellan sjutton och arton års ålder lugnade jag ner mig lite efter att jag insett att mitt uppförande inte hjälpte mig. Långsamt började jag lära känna fler och fler människor och tyckte att det gick ganska bra för mig. Hursomhelst, när något gick snett eller jag kände mig nere av någon anledning, brukade jag ‘headbanga’ till musiken en stund vilket gjorde att jag kände mig bättre igen. Jag älskade att gå på heavy metal-konserter och festivaler: för att söka efter sex, droger och Rock ‘n’ Roll, och jag fastnade i de sociopolitiska texterna skrivna av band som ‘SOIA’, ‘Pro-Pain’, eller ‘Congress’, och tyckte att vi kunde förändra världen genom denna musik. Jag var övertygad; jag gjorde det rätta.

I januari 2000 fick jag möjligheten att åka till London på praktik under min utbildning. Under påsklovet bestämde jag mig för att åka hem över ett par dagar. På Victoria Coach Station bad jag en ung man om lite hjälp. Han väntade på samma buss som jag. Vi började prata om allt möjligt, ekonomi, skola, Holland och Storbritannien. Men vi talade speciellt ingående om krig. Han visste mycket om detta ämne, speciellt om politiken bakom det hela. I musiken jag lyssnade på talades det mycket om krig; kriget inne i huvudet, eller obligatoriskt självmord, men det var huvudsakligen på grund av frustration och otro.

I Holland bytte vi e-mailadresser trots att jag insåg att denne “galne” skotte var kristen. Hemma frågade jag min mamma om jag kunde få låna hennes Bibel (hon måste ha trott att jag drev med henne) och jag började leta efter några av ämnena skotten hade nämnt. Väl tillbaka i London insåg jag att jag på något sätt hade tappat intresset för att lyssna på Ozzy eller AC/DC. Jag tog kontakt med den här kristne killen igen och vi träffades ett par gånger. På något sätt började jag ställa frågor till honom. Det var toppen att se att han var normal, eftersom jag hade en annan uppfattning om de flesta kristna.

Vi kom ganska bra överens och han bjöd in mig till Skottland. Jag var fortfarande väldigt skeptisk till hans kristna liv, men jag tänkte att jag skulle dra nytta av situationen och låta honom visa mig runt Skottland lite grann…

När vi besökte Edinburgh Castle berättade han lite historia och om hur Skottland en gång var en kristen nation. Detta kunde man se inne på slottet, speciellt i ”the War Memorial Chapel” (”krigsminneskyrkan”). När vi gick in till slottet var mina första tankar “fint, men inte något speciellt”. Men sedan gick vi in i helgedomen där man kan se en kopia av Förbundsarken med ärkeängeln Mikael över. Därinne kände jag en tung börda på mina skuldror, som om jag bar någon. Jag kände mig smutsig och syndig. Jag var tvungen att bli av med denna känsla!

Senare bestämde jag mig för att följa med till ett av deras möten. Förvånansvärt nog var människorna normala trots mina förväntningar. Vi var inte i en kyrkoliknande byggnad utan bara i ett stort, vackert hus, och de fick mig inte att känna någon press på mig på något sätt (vilket annars förmodligen skulle ha fått mig att gå därifrån).

Mötet var ganska olikt något jag kunde minnas från min katolska barndom. Det var fullt av liv. Snart började pastorn tala om en bok där satan framställs som en listig varelse som verkar genom intellektet, precis som med Eva och den förbjudna frukten. Det var så verkligt för mig. Jag trodde att han talade till mig personligen. En sak blev klar för mig; i alla dessa år hade jag tillåtit satan i mina tankar, genom musiken, genom det ockulta och genom att bara leva ett upproriskt, själviskt liv.

Senare sjöng de en lovsång: “Helvetets portar skall inte bestå emot Herrens armé” och även detta fastnade hos mig. Jag insåg plötsligt att allting om Gud och satan är verkligt och att jag var på fel väg. Jag började nästan gråta, något jag inte gjort på många år. Den 28 maj 2000 omvände jag mig och beslöt mig för att överlämna mitt liv till Jesus, precis som i APOSTLAGÄRNINGARNA 2:38.

“Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud… 1 KORINTIERBREVET 2:12-14. Jag kan uppriktigt säga att denna världens ande (vilken är av satan) ligger bakom denna musik. Rock’n Roll och den mesta popmusiken är så farlig, för att den verkar i det undermedvetna, och du kan inte urskilja andligt vad som händer eller hur den påverkar dig. Genom Guds nåd räddade Han mig undan detta.

Post new comment