Befriad från ockultism!

Henry - Glasgow, Skottland

Foto på Henry

Hej allihop! Jag heter Henry, men vid tiden då jag reste fram och tillbaka till GOA i Indien under 1985/86/87 kallades jag MISCHA. Genom Stefanie, en galen tjej från Münchens ädla diskotek Sugar Shake, hade jag upptäckt GOAs hippievärld, där ravepartyn, musik, tjejer och narkotika i alla dess former - speciellt acid (LSD) – stod på dagordningen!

Under min andra resa till Indien åkte jag upp till Himalaya för att besöka en av de största hindufestivalerna som hålls på denna planet - KUMB MELA. Vi förstod inte mycket om religionen men de rökte också hasch och vi mådde bra. Vid den här tiden hade drogerna blivit en väldigt viktig del av mitt liv och jag kunde inte föreställa mig livet utan dem. Österländsk filosofi hade också börjat väcka mitt intresse.

Strax innan jag gick ombord på planet för min tredje resa till Indien fick jag tag på en bok som hette "Jesus levde i Indien". Fastän jag föraktade hycklande kristendom i Tyskland och inget kyrkligt intresserade mig alls var jag fascinerad av idén att det här "freaket" Jesus vandrade runt i Himalaya som vi hade gjort just nyligen… Med boken i fickan anlände jag återigen i Indien och jag rycktes bara med av livet. Då kom Damita i min väg, en kraftfull Maori-flicka från Nya Zeeland och kärlek låg i luften. Då hon var en vit häxa introducerade hon mig till den djupare dimensionen av New Age-livsstilen, med magi som var en del av hennes vardagliga liv. Att ta droger och gå på partyn var på dagordningen tills just den natten som kom att förändra mitt liv.

Trots att vi kom sent till festen (2-3 på morgonen) fick vi ändå mycket droger i våra system tills vi insåg att det blev lite väl mycket... Vi kom genom nattens mörka timmar tills jag träffade en konstig kille på morgonen med ett än konstigare namn, och han erbjöd mig mer droger. Jag föll för det och kände snart att något inte stod rätt till. Istället för att känna mig toppen, tog en tung skräcktripp tag i mig och förde mig genom en följd av mardrömsliknande upplevelser. Hela partyt kastades in i en helvetesliknande historia. Glada människor runt omkring fick plötsligt en fruktansvärd smärta. Tiden verkade helt ha avstannat. Tidens början och stopp upprepades på ett sådant kraftfullt sätt att jag började skaka av fruktan. Mitt hjärta brann, nästan på gränsen till medvetslöshet. Människor verkade förvandlas till galningar och hela atmosfären blev mättad av fruktan, lidande och övernaturliga / hallucinerande manifestationer. När killen jag hade tagit drogerna med gick iväg såg jag på ryggen av hans skinnjacka 3 dödskallar i en symbolisk ordning – symboler för den ockulta världen.

Efter den natten blev saker annorlunda. Jag lade märke till den underliga närvaron av en ond makt i mitt liv som påverkade hela min varelse. Vi lämnade snart Goa för att åka upp till Nepal i hopp om att hitta några svar på vad som hade hänt. Ett besök på ett buddistiskt munkkloster kastade mig dock in i än värre magiska manifestationer (telepati). I Katmandu bröt Damita och jag upp, eftersom hennes inblandning i magi och droger då hade blivit för mycket för mig.

Jag lämnade Nepal i hopp om att lämna denna "nya underliga kraft " och all magi bakom mig. Tillbaka i Indien tappade jag dock kontrollen över situationen än mer och jag visste att någonting hade gått fruktansvärt snett. När jag fick veta att en kille jag kände hade skaffat en pistol (eftersom han ville skjuta en DJ efter att ha upptäckt rasistiska subliminala meddelanden i hans partymusik) visste jag att detta inte var min värld längre. En känsla av paranoia hade kommit in i mitt liv och hade tagit ett kraftfullt tag om hela min varelse. Jag visste att jag inte kunde ta droger längre eftersom jag redan var nära att bli galen och alla försök till bruk av droger hade återskapat symptomen av skräcktrippen jag hade haft den där natten. Jag började att se saker, tolka händelser omkring mig och betrakta dem som omen. Jag var rädd för vad som skulle hända härnäst... Jag hade blivit medveten om den andliga världens inflytande, utan att egentligen förstå vad som pågick.

På jumbojeten tillbaka till Europa var jag rädd för mer övernaturliga manifestationer. Mitt drogleverne var sönderslaget och jag visste inte hur jag skulle möta normalt liv hemma i Tyskland. Skulle folk märka att jag hade fört mitt liv till mentalt kaos? Saker som hänt under de senaste månaderna var för svåra att dela med någon. Jag kände mig hopplöst fångad i en värld av magi och fruktan. Skulle jag komma att behöva psykisk behandling för att komma ur detta? Jag hade sett människor bli galna i Goa, och förlorat sin sans efter bara en LSD-tripp. (Senare lärde jag mig från Bibeln att bruk av droger = "pharmakeia" faktiskt är en form av trolldom som är helt förbjuden av Gud! (UPPENBARELSEBOKEN 21:8)

På Damaskus flygplats, medan jag väntade på mitt flyg till Tyskland, började jag att tala med en engelsman som arbetade i Calcutta. Jag frågade honom om hans syn på buddism, eftersom jag fortfarande försökte förstå de telepatiska manifestationerna i munkklostret. Hans svar var väldigt förvånande för mig, men hans ord var de viktigaste orden en människa någonsin hade sagt till mig. Han sade: "Innan du går djupare in i buddismen, se vad Jesus Kristus gjorde för oss - Han dog för våra synder och i Honom kan du få ett nytt liv". Detta var sannerligen det enda svar som kunde tillfredsställa mig i min förödande fruktan. Mannens plan annonserades och han försvann medan jag satt där och skakade i tårar.

Väl tillbaka i Tyskland fortsatte magiska manifestationer att göra sig gällande i mitt liv, och vid en tidpunkt funderade jag till och med på självmord, men jag hade detta enda hopp, att jag på något sätt visste att Jesus skulle kunna hjälpa mig i allt detta. Det tog mig nästan ett år att komma tillbaka till ett normalt liv (på ytan), men jag klarade inte av att ha en normal relation med mina släktingar och vänner. Jag var tvungen att helt dra mig undan eftersom jag inte ville att de skulle dras in i min värld av vidskepelse och symbolism. Jag hade mirakulöst fått ett bra job som möbelsnickare/träarbetare vilket hjälpte mig att komma ned på jorden igen. På ett personligt plan fortsatte dock den andliga kampen och jag blev mer och mer beroende av att samla på RAVE- och TECHNO-musik.

Sedan kom dagen när jag träffade Ursula på Münchens gator och hon frågade mig om jag trodde på Gud. Tre timmar senare samtalade vi fortfarande och jag visste från första stund att hon hade sanningen. Hon hade verkliga svar och saker började bli begripliga. Jag lärde mig om sann kristendom, om de bibliska stegen till Frälsning, om hur satan fördärvar hela denna världen, om det sataniska inflytande i droger och rockmusik, om ljumheten i de flesta kyrkor, om att Jesus är levande och verklig för alla dem som söker Honom genom Skriften och jag såg hennes ödmjukhet och tro på Gud!

Under sex veckor gick jag till alla husmöten eftersom de här människorna var redo att ge mig svar. Jag förstod att Bibeln verkligen är Guds Ord för oss och för första gången såg jag den Helige Andes Kraft verka genom tecken bland de troende. På söndagen den 23 oktober 1988 döptes jag i glädje efter att Robby hade bundit alla de demoniska krafterna som hade ruinerat mitt liv. När jag kom upp ur vattnet var jag befriad från det onda såsom Jesus lovade i Guds Ord!

2 TIMOTEUSBREVET 2:26 "Och att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja".

JOHANNESEVANGELIET 8:32 "...och sanningen skall göra eder fria".

Jag hittade aldrig Jesus i Himalaya, men Han uppenbarade Sin kärlek och omsorg för en syndare (som mig) där och då i Damaskus när Han, Jesus, genom den där engelsmannens ord visade mig vad Hand hade gjort för oss på korset: Jesus har betalat priset för våra synder och gjort oss fria från vår skuld, om vi börjar följa Honom enligt Hans Ord. Prisa Herren för Hans tålamod och kärlek!

Sedan dess har jag aldrig tagit några droger och inte heller haft någon lust att göra det, eftersom att leva med och i sanningen (Jesus Kristus är sanningen …) återupprättade glädjen i mitt liv. Sedan dopet med full nedsänkning har allt demoniskt/ockult inflytande i mitt liv upphört och jag hittade vägen tillbaka till en hälsosam psykisk balans och en normal livssyn. Ungefär två år efter min omvändelse lyssnade vi (vår församlingsgrupp i München) på en predikan från New York-predikanten David Wilkerson. Titeln var "PÅ VÄG TILL HELVETET", och David Wilkerson talade på djupet om en vision av helvetet vilket rörde mig på djupet eftersom han beskrev scener som var nästan identiska med några av de upplevelser jag hade under skräck-trippen den där natten i Goa.

Det är nu nästan 15 år sedan jag döptes och fick den Helige Ande med den dyrbara gåvan av att "Tala i Tungor". Jag prisar och tackar Herren för att Han har behållit mig på Sin väg, och det har inte funnits en enda dag som jag har ångrat mitt beslut att omvända mig och följa Herren. Vi är inte perfekta, men ändå kan den goda frukten av träning och lärjungaskap ses på så många sätt i vår församling… Vår undervisning baseras på skriften i varje aspekt och genom djupa studier av historien (speciellt kristen historia) får vi mer och mer förståelse för att hålla oss på den goda och gudomliga "gamla vägen". För närvarande bor min fru och jag i Skottland, där vi uppskattar att vara en del av detta spännande arbete i Kristus.

Med Kristi Kärlek,

Henry

Post new comment