Jul

Är den från Bibeln - eller är den hednisk?

Människor överallt anser att julen är den bästa av kristna högtider. Utan att ställa några frågor har de ansett det nödvändigt att fira jul. Idag fortsätter de anta att Jesus föddes den 25:e december och att Bibeln reserverar denna dag till att högtidlighållas av kristna.

Detta är en villfarelse! Det finns vissa fakta vi måste vara medvetna om! Låt oss (under antagande att vi representerar en kristen nation) sluta att handla i okunnighet.

Det engelska ordet för jul 'Christmas' betyder 'mässa för Kristus' (eng. 'mass of Christ' senare förkortat - 'Christ-mass'). Julen kom till oss som en romersk-katolsk mässa. Men varifrån fick katolikerna den? ... Från det hedniska firandet av den 25:e december, födelsedagen för 'Sol', solguden! Firandet av detta datum var en forntida rit av baalsdyrkan - vilket Bibeln fullkomligt fördömer. Det omnämns inte i Nya Testamentet, det firas inte av aposteln Paulus, och inte heller av den tidiga sanna kyrkan! Det är en av de fabler som Paulus omnämnade i 2 TIMOTEUSBREVET 4:4. Han hävdade att detta firande skulle komma att vilseleda världens människor, lura dem att följa ett svagt och kraftlöst Evangelium!

Julen är inte alls Kristi födelse. Den är inte av kristet ursprung, utan den är hednisk, nämligen babylonisk till ursprunget. En del säger, "Än sen då? Det är denna tidens anda som gäller".

Låt oss gå vidare lite grann...

JESUS föddes inte den 24:e (eller 25:e) december, och inte heller föddes Han under vinterhalvåret. Varför inte? Därför att det fanns herdar ute på fälten som vaktade sina flockar om natten (Lukas 2:8). Omkring den 15 oktober förde herdarna i Palestina alltid ned sina flockar från bergen och fälten och stängde in dem till skydd mot kylan och regnet som följde efter detta datum. (Se HÖGA VISAN 2:11 and ESRA 10:9,13). Vintern i Palestina är en regnig årstid och herdarna stannade inomhus under denna tid. Det var brukligt för denna tidens judar att skicka ut sina får till fälten och öknarna vid tiden för påsk (tidig vår), och att ta hem dem när de första regnen började. Herdarna vaktade över sina får natt och dag. Ett godtyckligt uppslagsverk kommer att tala om för dig att Kristus inte föddes den 24:e (eller 25:e) december; datumet för Hans födelse är inte känt. Om Gud hade velat att människor skulle vara upptagna med spädbarnsfirandet vid 'jul', så skulle Han ha inkluderat instruktioner i Sitt Ord och inte heller hållit datumet okänt.

VI SKALL VARA MEDVETNA OM ATT DET INTE FINNS NÅGOT ORD I BIBELN SOM UPPMANAR OSS ATT FIRA 'JUL'.

Erkända uppslagsverk visar att jul inte firades under de första två eller tre hundra åren efter Kristi födelse. HUR introducerades i så fall en hednisk sed? VAR fanns det verkliga ursprunget?

Nimrod, sonson till Ham (en av Noas söner), var den verklige upphovsmannen till det babyloniska system som har haft ett grepp om världen ända sedan han levde. Det var ett system av organiserad tävlan, baserat på ett vinstskapande ekonomiskt system. Nimrod byggde Babels torn, det forntida Nineve och andra städer. Namnet 'Nimrod' är hebreiskt och härrör från 'Marad', vilket betyder 'han gjorde uppror'. Nimrod var så ond att han gifte sig med sin egen mor, som hette Semiramis. Efter Nimrods tidiga död spred hans mor-fru den ondskefulla doktrinen att Nimrod överlevt som en andevarelse. Hon hävdade att ett fullvuxet ständigt grönt träd växte upp över en natt från en död trädstubbe, vilket symboliserade att nytt liv flödade in i den döde Nimrod. Vid varje firande av hans födelse, hävdade hon att Nimrod besökte det ständigt gröna trädet och lämna presenter på det. Den 25:e december var Nimrods födelsedag; och här har vi det verkliga ursprunget till 'julgranen'.

Genom hennes själviska planerande började babylonierna gradvis att betrakta Semiramis som 'Himmelens Drottning', och Nimrod blev, under olika namn, den 'Gudomlige sonen av himmelen'. Efter generationer av denna avgudadyrkan tillbads Nimrod också som Messias, Baals Son, och Solguden. I detta babyloniska system blev 'mor och barn' (Semiramis och Nimrod återfödda) de huvudsakliga objekten för tillbedjan. Denna dyrkan av 'mor och barn' spred sig ut över världen, även om än namnen varierade i olika länder och språk. I Egypten var det 'Isis och Osiris', i Asien 'Cybele och Dosius' och i det hedniska Rom 'Fortuna och Jupiter'. Till och med i Grekland, Japan, Kina och Tibet har forskare funnit motsvarigheten till Madonnan - bevisligen lång tid före födelsen av Jesus Kristus, världens Frälsare.

Under de tredje och fjärde århundradena, när hedningarna i den romerska världen accepterade den nya populära 'kristendomen' i tusental, behöll de sina gamla hedniska seder och trosuppfattningar under namn som lät kristna. Madonnans ide om 'mor och barn' blev väldigt populär, speciellt vid jultiden. Varje jul sjunger människor psalmen "Stilla Natt, Heliga Natt" med det välkända 'mor och barn'-temat. Vi har idag fötts in i en babylonisk värld och fostrats hela våra liv i en vördnad för dessa former som om de vore heliga. Vi har aldrig ifrågasatt varifrån de kommer; om det är från Bibeln eller från hednisk avgudadyrkan.

Vår Gud befaller att Hans folk skall:  "Ropa med full hals utan återhåll, häv upp din röst såsom en basun och förkunna för mitt folk deras överträdelse..." (JESAJA 58:1); och det är bra att vi vet att det sanna ursprunget till julen går tillbaka till Babylon. Julen är innefattad i ett organiserat sataniskt avfall som nu omfattar hela världen. I Egypten trodde man alltid att sonen till 'Isis' (det egyptiska namnet för 'Himmelens Drottning') föddes den 25:e december. Därför firade hedningar denna berömda födelsedag många århundraden före Kristi födelse. Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att tillbe 'mor och barn'; apostlarna och den tidiga kyrkan tillbad dem inte och ändå finner vi idag människor överallt som anser det hedniskt att inte göra det!

I LUKASEVANGELIET 1:28, 42 och 48 visades Maria att hon skulle bli storligen välsignad av Gud, men vi uppmanas inte att dyrka henne, tillbe henne eller göra henne till en gudomlig varelse när hon bara var en människa. Den vitt spridda dyrkan av Maria som 'Guds moder' - doktrinen om obefläckad avlelse, vilken hänsyftar till henne som en falsk medlerska mellan Gud och människan - är en fortsättning av den forntida babyloniska avgudadyrkan som började med Semiramis, Nimrods fru. Det är en satanisk villfarelse som avleder vår fokusering på Jesus Kristus, vår uppståndne Herre - sittande på Guds högra sida; inte en bebis längre, inte i graven, utan sittande med Sin Fader, vår Gud.

Sålunda har detta forntida, avgudadyrkande, hedniska 'mysterium' fortplantat sig ned genom de hedniska religionerna in i den romersk-katolska kyrkan och därifrån in i protestantiska församlingar och till människor i allmänhet.

Ursprunget till järnekskransen, misteln och julkubben:

Bland forntida hedningar användes misteln vid vintersolståndets högtidsfirande. Misteln ansågs nämligen vara helgad åt solen! Man trodde att den hade en mirakulös helande kraft. Den hedniska seden att kyssas under misteln skedde tidigt under natten av festande och dryckenskap/fylleri, under det att man firade den 'gamla solens' död och födelsen av den 'nya solen'. Misteln, helig i hedniska högtidsfestivaler, är en parasit och stryper trädet som den växer på. Järneksbär ansågs också vara helgade åt solguden.

Julkubben är i verkligheten 'solkubben'; 'jul' betyder i själva verket 'hjul', en hednisk symbol för solen. Ännu idag talar bekännande kristna om den "heliga juletiden". Även tändandet av eldar och ljus som en 'kristen' ceremoni är bara en fortsättning av den hedniska traditionen som hyllade den avtagande solguden när han nådde den lägsta platsen på himmelen.

Jultomten:

Han är också av hedniskt ursprung. Det engelska namnet 'Santa Claus' är en förvrängning av namnet 'Sankt Nikolaus', en romersk-katolsk biskop som levde under det fjärde århundradet. Sankt Nikolaus var biskop i Myra, ett 'helgon' som ärades av grekerna och latinarna den 6:e december. En legend om hans hemliga gåva av hemgifter till de tre döttrarna till en utfattig medborgare sägs ha gett upphov till seden att ge presenter i hemlighet på kvällen på Sankt Nikolaus dag (6:e december). Detta blev senare överfört till julafton. På det sättet har vi förbindelsen mellan jul och jultomten (Santa Claus).

Julgranen:

Det kan passa bra att vid denna punkt se vad Bibeln har att säga om julgranar.

"Detta säger Herren: I skolen icke lära eder hedningarnas sätt... Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. De hugga ett träd i skogen, och mästaren gör till det med en yxa; med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull." JEREMIA 10:2-4

Lägg märke till att vi uppmanas att inte lära oss denna väg eller följa denna tradition.

Julklappar:

Säsongen för julhandeln tycks vara den viktigaste delen av julfirandet. Många säger: "Nåväl, Bibeln uppmanar oss att ge gåvor. Gav inte de vise männen gåvor när Jesus föddes?"

Vilket är det historiska ursprunget till att ge varandra presenter? Jämför dagens sed med vad Bibeln säger:

Utbytet av gåvor mellan vänner är karakteristiskt både för Saturnalien-festivalen (festival till solgudens ära) och jul (och spreds från den ena till den andra). Utbytandet av gåvor under jultiden har inte ett enda spår av kristendom. Detta firar inte Kristi födelse och inte heller ärar det Honom!

Anta att du vill fira någon på födelsedagen. Skulle du köpa gåvor till alla andra, och fullständigt strunta i den vars födelsedag du firar?

Ändå gör människor detta (efter vad man kan anta med religiösa avsikter) år efter år. Kristus äras inte alls och presenter skänks av de flesta människor till deras vänner och släktingar. Människor är för upptagna för att tänka på Jesus Kristus.

Bibeln säger:

"När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem och sade: Var är den nyfödde judakonungen? ... Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra." MATTEUSEVANGELIET 2:1-11

Lägg märke till att de informerade sig om barnet Jesus som var född till att bli Judarnas Konung och de överlämnade gåvor endast till Jesus, inte till sina vänner eller till varandra. De kom för att ära sin Konung.

Sammanfattningsvis borde vi inse att det inte finns någon biblisk grund för julfirandet. Både jul och påsk är kommersialiserade hedniska högatider och aposteln Paulus visade att kristna inte skulle fortsätta med att fira ens de gamla högtiderna från Gamla Testamentet (GALATERBREVET 4:9-11).

Mödrar tar med sig sina barn föra att titta på hedniska 'jultomtar' i affärer; familjer kommer tillsammans för att fira en högatid som började många hundra år f.Kr. av ett hedniskt folk - VAR PASSAR KRISTUS IN?

Människor är fullt upptagna av dagens materialistiska värld, bedragna av Guds fiende och tillbedjande avgudar. Mycket av förfallet i dagens världsordning har orsakats av att nationerna förhärligar en annan Gud, följer en annan Jesus och förkunnar ett 'Evangelium' som vi inte finner i Guds Ord.

EVANGELIET (DE GODA NYHETERNA) FRÅN GUD SÄGER MED AVSEENDE PÅ FRÄLSNING:

NU ÄR DET TID ATT OMVÄNDA DIG (Ändra ditt sinne och vända dig till Gud),

LÅTA DÖPA DIG (genom nedsänkning i vatten),

OCH MOTTAGA GUDS GÅVA AV DEN HELIGE ANDE (med beviset att tala i tungomål) APOSTLAGÄRNINGARNA 2:38.

Om du inte följer Guds frälsningsplan - så är du inte frälst:

APOSTLAGÄRNINGARNA 2:37-39 - En befallning och ett löfte till alla som följer Kristus:

"När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: Bröder, vad skola vi göra?

Petrus svarade dem: Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.

Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar."

(Hur kan vi veta att vi har mottagit den Helige Ande? Läs APOSTLAGÄRNINGARNA 2:4 igen. Så snart en person är fylld med den Helige Ande, kommer han eller hon att tala tungmål.)

DETTA ÄR VÄGEN SOM ÄR GIVEN I GUDS ORD - DEN KAN INTE FÖRÄNDRAS.