Djävulens strategi

Frestelsens förlopp

I Första Moseboken 3 läser vi berättelsen om hur Adam och Eva för första gången frestades av satan. Djävulens strategi var framgångsrik och ledde till att våra första föräldrar ignorerade Guds Ord till dem och att de gjorde uppror mot Gud Själv. Idag fortsätter satan att använda samma taktik, vilken ger samma resultat, nämligen människornas ignorerande av Guds Ord och deras uppror gentemot Guds auktoritet. Denna taktik är:

(1) Att tvivla på Guds Ord

Den allra första frestelsen som upptecknats i Bibeln är att Eva tvivlade på sanningshalten i något som Gud hade sagt.

"Och han (ormen) sade till kvinnan: Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården?'" 1 MOSEBOKEN 3:1

Evas svar på detta borde ha varit en enkel upprepning av vad Gud hade sagt till Adam:

"Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö." 1 MOSEBOKEN 2:16-17

Istället svarade Eva:

"Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'" 1 MOSEBOKEN 3:2-3

OBS. för det första, att satan i sin fråga angående alla träden i lustgården, gav en felaktig bild och förvrängde det som Gud hade sagt. Gud hade varit mycket specifik: ("kunskapens träd på gott och ont"); satan var passande obestämd ("något träd").

OBS. för det andra, att Eva felciterade Gud inte mindre än tre gånger (3x), och både förminskade och lade till det som Gud hade sagt:

  1. Hon undervärderade sina privilegier genom att felcitera den Gudomliga Tillåtelsen. Gud hade sagt att de fritt kunde äta av alla träd (utom ett); hon reducerade detta till: "Vi få äta av de andra träden".
  2. Hon överdrev restriktionerna genom att felcitera det Gudomliga Förbudet. Gud hade inte sagt något emot vidröring; hon inkluderade detta i Guds bud.
  3. Hon underskattade sitt ansvar genom att felcitera det Gudomliga Straffet. Gud hade sagt att de skulle "döden dö"; hon ändrade detta till: "att I icke mån dö".

I en kommentar till detta säger Dr. Henry Morris: "Det är alltid farligt att ändra Guds Ord, antingen genom att lägga till (såsom moderna sekter gör) eller genom att ta bort (såsom moderna liberalister gör).

Gud, som är allvetande, kan alltid bli betrodd för att säga exakt, och endast, det Han menar: 5 MOSEBOKEN 4:2; ORDSPRÅKSBOKEN 30:5; UPPENBARELSEBOKEN 22:18-19; och den begränsade människan har ingen ursäkt när han försöker ändra Guds Ord. Sådant leder antingen till Gudomlig tillrättavisning: ORDSPRÅKSBOKEN 30:6 eller döden: UPPENBARELSEBOKEN 22:19."

(2) Att förneka Guds Ord

Efter att ha förvrängt det som Gud hade sagt, och sått frön av tvivel i Evas sinne, fortsatte satan med att rent ut förneka sanningen i det som Gud hade sagt.

"Då sade ormen till kvinnan: 'Ingalunda skolen I dö'" 1 MOSEBOKEN 3:4.

OBS. förloppet: satan förvrängde Guds Ord, vilket fick kvinnan att tvivla på Guds Ord, och slutligen förnekade han Guds Ord.

(3) Att ignorera Guds Dom

Att synden har konsekvenser är något som vi troligtvis alla lär oss endast genom erfarenheter, och dittills hade inte Eva haft någon erfarenhet på detta område. Vad hon hade var en allvarlig förvarning om Guds dom – dödsstraffet – som skulle följa på olydnad. Varje tanke på en sådan dom blev snabbt utplånade från hennes sinne genom satans förslag:

"...att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är" 1 MOSEBOKEN 3:5b.

Att bli som Gud var samma önskan som hade lett till satans eget fall (JESAJA 14:13-14); han försökte nu fördärva Eva med samma önskan och hon fann denna möjlighet oemotståndlig. Men den behållning som erbjöds var falsk. Från och med nu skulle hon (och Adam) veta vad som är gott genom att förlora det, och vad som är ont genom bitter erfarenhet. Dessutom skulle de veta vad som är gott, utan att ha makt att konsekvent göra det, och de skulle veta vad som är ont utan att ha makt att avstå från att göra det. Långt ifrån att "blivit såsom Gud", skulle de från och med nu vara satans slavar. Deras ögon öppnades inte för en högre vishet, utan för skulden uttryckt i skam och fruktan.

(4) Att smäda Guds Karaktär

Satans förslag, att om Eva åt av frukten så skulle hon "bli såsom Gud", blev insatt i sammanhanget att Gud visste att människan skulle få denna förmån (1 MOSEBOKEN 3:5).

Guds godhet blev på så sätt ifrågasatt, som om Han orättvist och godtyckligt undanhöll något som Eva hade rätt att få och som kunde vara henne till stor nytta; som om Han av elakhet höll henne i ett tillstånd av okunnighet och beroende av Honom själv.

När väl Eva hade tillåtit sina tankar att fara iväg så här långt längs vägen av förbittring mot Gud, var steget inte långt till totalt uppror:

  1. Hon såg att trädet var "gott att äta av" (dvs lockande för hennes kroppsliga aptit), "en lust för ögonen" (dvs lockande för hennes sinnen och känslor), "att man därav fick förstånd" (dvs lockande för hennes intellekt).
  2. "Hon tog av dess frukt och åt." Det var hennes egen handling.
  3. "och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt" (1 MOSEBOKEN 3:6).

När hon själv hade fallit i synd, ville hon att Adam skulle följa med henne, och han gjorde det villigt. På så sätt blev den förbjudna frukten betraktad, åtrådd, tagen, äten och given åt en annan person. I processen blev Guds Ord förkastat, Guds vilja motarbetad, och Guds väg förkastad.

Själva kärnan i all synd är hjärtats önskan att vara oberoende av Gud. Det resulterar i att man väljer egna intressen snarare än Guds intressen, och att man har som huvudsakligt mål att tillfredsställa sig själv snarare än att lyda Gud. I Adams och Evas fall blev det slutliga handlandet ett yttre uttryck för den synd som redan hade begåtts i hjärta och sinne.

(5) Slutsats

Under de gångna 150 åren har Darwinismens uppgång, och det gemensamma accepterandet av teistisk evolution och liberalteologi av många kyrkliga ledare, mer än något annat åstadkommit tvivel på och förnekan av sanningen i Guds Ord. Resultatet har blivit att det västerländska samhället inte bara har slutat att tro på Guds dom - det tror inte ens på att det finns en Gud vars huvudsakliga kännetecken är helighet. Satans strategi, som var framgångsrik med Eva, har visat sig vara lika effektiv med den moderna människan!

av Russell M. Grigg
Källa: "Creation Ex-Nihilo" Volym 16:3, juni-augusti 1994