Att be i tungor

Språket är inte alltid okänt

Min fru, Claire, kunde inte förstå varför Lucia Molina plötsligt pratade så upphetsat till henne på spanska. Claire hade aldrig lärt sig det språket!

Men kvinnornas tisdags-bönemöte hade precis avslutats, och Lucia, en infödd kubanska, verkade tro att hennes nyfunna amerikanska syster i Kristus borde kunna förstå hennes snabba, ivriga spanska. Den följande lördagen kom den enda tvåspråkiga kvinnan i församlingen fram till Claire och förklarade situationen.

Ernestin Kittleman hade talat med Lucia och diskuterat problemet. "Lucia sade att hon lade märke till att du bad på vacker, flytande spanska" sade hon. "Du bad för några kristna i Kina, kallade dem vid namn och bad om Herrens beskydd över dem. Det är inte allt, Claire, du sjöng också en sång på spanska, så Lucia antog att du sjöng på ett språk som du förstod och att du bad för några människor du känner."

Claire hade bett och sjungit i tungor genom den Helige Andes kraft.

Paulus skrev:

"Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad" 1 KORINTIERBREVET 14:14.

Han skrev också:

"Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga" ROMARBREVET 8:26-27.

Andliga bilder

En annan dam i tisdags-bönegruppen beskrev en ovanlig upplevelse hon hade fått från Herren vid ett annat tillfälle.

Dorothy Watson bad ofta i tungor, precis som hon gjorde på sitt modersmål. En dag blev hon nyfiken och bad Herren att tala om för henne vad hon sade till Honom medan hon bad i tungor. Herren svarade henne genom att ge henne en följd av andliga bilder, inte olika färgade diabilder som projiceras på en duk.

Först såg hon ett ansikte, och sedan ett till och ytterligare ett i följd, så länge som hon fortsatte att be på ett språk som var okänt för henne. Några av ansiktena tillhörde människor i hennes bekantskapskrets. Andra var totalt okända för henne och var faktiskt ansikten från andra nationaliteter, andra raser och kulturer. Men allt eftersom dessa ansikten uppenbarades i visioner framför henne, visste Dorothy att hon bad förbön för den personen med hjälp av den Helige Ande. Denna upplevelse erfor Dorothy endast en gång. Den gjorde henne väldigt glad och hon väntade sig inte att det skulle hända igen.

Nyligen kom det ett annat vittnesbörd från andra sidan jorden om ett "språk givet av Anden", okänt för talaren, men förståeligt för en annan medlem i församlingen. Det handlar om Sam Sasser, en missionär på Marshallöarna. Han hälsade på i en kyrka i Tauranga, New Zealand. Han förklarade vad som hände den kvällen:

"Efter omkring 20 minuters lovprisning och tillbedjan till Herren i gudstjänsten, föll en av de äldste i kyrkan ned i en konstig ställning, i vilken han böjde sig framåt, ned till midjan, medan han fortfarande stod. Han började sjunga i tungor och fångade omedelbart min uppmärksamhet eftersom språket han sjöng på var mycket tydlig Ratak Chain-dialekt från Marshallöarna. När han hade slutat, började han genast att gråta. För att vara ärlig, tror jag han var en aning förvirrad, eftersom både hans fysiska position och hans sång i tungor skedde på ett sätt som var helt nytt för honom.

Människorna stod där tysta och bara hans djupa snyftande kunde höras i gudstjänsten. Fastän jag hade arbetat i över 11 år med språket som användes och även om jag var fullt medveten om vad som hade sagts, höll jag tillbaka under Andens inrådan och sade ingenting.

Pastorn gick upp på podiet och med en mycket tydlig smörjelse från Anden vände han sig till de församlade. "Vänner", sade han, "det vi just har hört är en segersång någonstans ifrån Stillahavsöarna och Herren vill låta oss veta att Han är vår erövrare och att vi skall ta och behålla landet genom det blod som Han har utgjutit."

När jag hörde uttydningen, blev jag djupt rörd av Anden. Det pastorn hade sagt, var på alla sätt i överenstämmelse med det meddelande som hade givits.

För det första är rörelsen att luta sig från midjan i stående position, en fysisk manifestation, som så vitt jag kan minnas, ofta praktiserades av en äldre pastor vid namn Batunga på Marshallöarna. Budskapet i tungotal hade varit just det - en segersång. Det var en segersång i vilken huvudmeningen "Moris-in quoj" repeterades och som är välkänd bland Marshallöarnas äldre människor. Det är ett talesätt som används för mark och ägor vilka har givits till familjen av en modig soldat, som offrade sitt blod i strid.

Jag gick fram till podiet för att bekräfta insikten och uttydningen från pastorn och hela församlingen upplevede den uppfriskande närvaron av Herren.

Förra året deltog psykologen H. Newton Maloney i att skriva en rapport med titeln "Tala i Tungor", vilken sammanställdes för det teologiska Fullerseminariet. Han sade att det måste förstås som en giltig form av religiöst uttryck och inte som något psykopatologiskt symptom.

Självklart är tungomålstal genom den Helige Andes kraft ett sant religiöst uttryck. Det är bevisat både i Nya testamentet och genom erfarenheter av oräkneliga nutida troende.

De som ber i tungor utger sig inte för att vara någon speciellt utvald typ av andliga personer. De är bara enkla kristna som låter den Helige Ande be genom dem, på det sätt som Han väljer. De anser bön i tungor vara ett privilegium för någon som önskar att bli använd av den Helige Ande i förbönstjänst och de vill berätta för dig om den glädje i Guds välsignelse som de får medan de gör detta. Förbön blir då en glädjefull blandning.

Som Paulus förklarade:

"Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden - (genom den Helige Ande som är i mig) - men jag skall och bedja - (intelligent) - med förståndet..." 1 KORINTIERBREVET 14:15.

Under det senaste årtiondet har uttrycket "bönespråk" kommit i allmänt bruk för att beskriva fenomenet att tala i tungor. Uttrycket må vara nytt, men erfarenheten är lika gammal som Nya testamentet:

"Men I, mina älskade, uppbyggen eder [grundade] på eder allra heligaste tro [gör framsteg, res dig likt en byggnad, högre och högre], bedjen i den helige Ande..." JUDAS 20 (inom parantes ifrån "The Amplified Bible").

av Pastor Caldwell, Glad Tidings Assembly, Springfield, Missouri, U.S.A.
taget från Redemption Tidings